En regnig torsdag

Vi kan andas ut....
Dom pigga fiskarna lever.
Jag har sett dom.
Dom såg inte mig.
Det är inga problem alls att se dom när man står vid övervåningens fönster.
Det är ett evigt simmande där nere, genom rötter och över berggångar...
Jag ser det som om dom njuter i ett jätteakvarium...
Frågan om dom ser det annorlunda...
-Vi vill hitta en väg ut....
http://marinas.com/purchase_photo/ecard/view?id=19593
Hittade en bild över Norsholm och faktiskt ända bort till Lilla Åsen.
Kan ni hitta det?

Man kan inte sluta att bli en aning fascinerad över hur möten med dom små barnen kan gå.
En tjej som haft sin syster på skolan har alltid gömt sig bakom mamma när dom kommit för att hämta eller lämna.
Inte för att busa till det, utan för att hon varit rädd.
Ja, för mig....
Idag var då dagen hon själv skulle börja.
På min avdelning.
Jag tänkte att det nog är bäst att jag knappt tittar på henne utan tittar på dom andra barnen runt frukostbordet och pratar med dom.
Tippar att det tog ungefär två minuter, sedan la hon sig frivilligt i samtalet och tittade mot mig och log.
Ytterliggare två minuter senare så höll hon min hand och sen höll hon sig på liknande avstånd till mig resten av dagen, som i och för sig i mitt fall bara var till lunch.
Många håller hårt i mamma och man undrar (trots att man vet att det kommer att gå så bra) hur det ska gå.
En dag senare så är det som om dom har gått på skolan i hela sitt liv.
Fascinerande.

Har mest tagit det lugnt i regnet (sa ju det) med min förkylda kropp, men jag kan bjuda på en matsida i alla fall.
http://www.jillsmat.se/
Mycket piggare idag så vil hoppas att det går vidare åt rätt håll imorgon.
Kristina och jag ska till Ikea, på arbetstid.
Kan bli kul!