Skitrunda

Jaa, ni ser ju hur mycket spännande det händer i mitt liv.

Ganska spännande på jobbet i och för sig, där Jonas och jag återigen byggde en strålande cykel/inlinesbana.

Jag har sprungit idag också, men det var inte spännande, bara pinsamt dumt.

Bara att krypa till det förbannade korset och erkänna att precis som tidigare i mitt liv, vid förkylningar, så äter jag fel..

Det började med för mycket jordnötter här om dagen...

Att jag inte kan äta jordnötter har jag tydligen helt glömt bort.

Det tickar igång mig så ini bomben och gör att jag fortsätter äta sånt som jag inte får äta.

Att springa efter det kalaset är näst intill dödsdömt, för visst 17 hade jag ont i magen, nästan från steg ett.

Jag skulle springa en runda som gissningsvis är tre mil, men när jag sprungit nästan en mil så började jag tänka på om jag skulle ta en alternativ väg bort från detta magonthelvete.

Kände mig klart lyckad när jag fick syn på en skylt, med ett namn på som jag sett tjugo minuter tidigare...

Alltså en genväg som skulle ta mig hemåt, utan att ens behöva vända.

Kanske skulle jag trots allt överleva....

Men...någonstans gick planen fel...

Antagligen vid en gård så valde jag fel väg vilket gjorde att min väg tog slut någon kilometer senare.

Att vända kändes inte som en kul idé, men det gärdet jag kom ut på hade höögt gräs så jag började gå.

Skogen som följde därefter var ruskigt tät och lite senare kom jag fram till något som absolut liknade en sydamerikansk djungel/träskområde.

Bara väntade på att krokodilen skulle dyka upp.

När jag senare kom ut på en grusväg hade jag tydligen dålig koll på var jag befann mig, så jag sprang helt åt fel håll.

Hade en känsla av att jag gjorde det, men jag tänkte att jag kan fundera var jag är medan jag springer.

Sedan korsade jag järnvägen och sprang åt andra hållet.

Det var ett riktigt jäkla skitträningspass, men nu någon timme senare så kan jag försöka se det positiva i det.

Efter den upplevelsen så garanterar jag att jag kommer att hålla min kost exemplariskt en bra stund framöver.

Det är intressant att man kan må så fruktansvärt illa och det är verkligen rätt åt mig att jag gör det, när jag syndar.

Det blir också så givet att socker inte är något som människan ska äta.

Kroppen funkar ju inte på något sätt.

Precis som man inte kan ge kor eller hundar vilken kost som helst, så kan man inte själv äta vad som helst.

Åt helvete med socker.

Nu är det en vecka kvar till Finspång Marathon och ute på rundan idag så svor jag högt över min kassa uppladdning.

Kände att det är lika bra att strunta i det...

Men....jag har trots allt mina 22 julimil i kroppen så om två pass till, med min vanliga kost så kommer läget att vara helt annorlunda än denna eftermiddag/kväll.

Det är förövrigt exakt tre månader kvar till Valencia Marathon...:-)

 

Som vanligt så ser jag fram emot helgen då jag nog minsann ska få något gjort.

Tror trimmern kommer få agera en sväng i alla fall.

För ett år sedan så kom det här lasset till min altan.

Hoppas att vädret blir bättre i år, för nu när jag tänker på saken så känns det som om det regnade ständigt efter den här leveransen.