Tunga ben och hetta

M I S S N Ö J D
Att ha årets absolut sämsta löppass just idag känns trist.
Att springa lite drygt 42 km utan att komma in i något som liknade flyt känns ofattbart.
Reagerade på att benen inte kändes det minsta studsiga innan start.
Om jag hade vetat att dom skulle uppfattas som rejält tunga i 42 km, så hade jag satt mig i bilen och åkt hem.
Det var mycket uppför dom första 13 kilometrarna och det gjorde väl inte benen bättre.
Antagligen så hade jag en helt ok tid halvvägs (ska kolla den saken imorgon) för dit sprang jag och inte hade jag några långa vätske pausar heller.
Missade en vätskekontroll vid 15 km och det var såklart inte alls bra i dagens hetta.
Vid de andra kontrollerna så stod det folk med muggar i handen...
Den vid 15 satt dom någon meter bakom drickan....såg jag på tillbakavägen.
Den andra halvan av loppet så stannade jag länge vid kontrollerna.
Det var en plåga att ta sig till kontrollerna.
Efter några kontroller så gick jag till och med en stund och på slutet när det inte var någon kontroll sista 7 km (konstigt) (....och korkat) så gick jag en bit ändå.
Jag sprang till jag absolut inte orkade längre, då gick jag.
Det var otroligt varmt och till och med där träden skuggade vägen så var det hett.
Att springa maraton i den här hettan kan aldrig vara smart och jag lovar att jag ska akta mig för det i framtiden.
Jag som klarar mig utan vatten på en tremils träningsrunda (och inte är jag törstig när jag kommer hem heller) borde klara hettan bra, men så var det alltså inte.
Undrar hur många muggar dricka (vatten, sportdryck och cola!!!!) jag drack på dom sista kontrollerna.
Många var det.
Jag hade ingen koll på klockan, mer än att jag då och då kollade vilket kilometertempo jag höll.
Jag klurade lite för mig själv dom sista kilometerna och kom fram till att min sluttid borde landa på 4,20 eller sådär.
En hemsk tid men vad sjutton skulle jag göra åt saken.
När jag kom i mål var jag mest nöjd med att komma i mål och prioriterade inte att titta på klockan.
Dricka var långt viktigare.
Att få sätta sig ner också.
När jag kommit ner på gräsmattan och staplat upp några muggar bredvid mig så tittade jag.
Då var den 1 minut över 3, alltså 4,01 sedan starten gick.
Då....måste jag ha tagit mig under 4 timmar och det var lika mycket chock som väldigt skönt.
Att gå under fyra timmar en sån här dag är bra för så illa gick det.
Min sluttid blev 3,58,04 men resultatlistan tyckte att jag hade 3,58,12.
Saken var den att man hade en liten pryl med sig som man skulle sticka in i en apparat efter målgång.
Apparaten var precis efter mållinjen vilket gjorde att man inte hann stanna i tid för den.
Joo, en liten spurt hade jag nog.
För att komma med något positivt så kan jag säga att någon kramp fick jag inte och ont någonstans fick jag inte heller.
En liten tröst en dag när kroppen inte funkade och solen stekte värre än värst.

Medalj till lilla mig...

Min nummerlapp, uppsatt på spishyllan, bland dom andra.

Snyggt nummer men idag hade 112 varit mer passande.

Hämtade ut mitt paket imorse när jag ändå passerade Skärblacka.

Det här är två dynor, men det var ena fluffiga dynor så att kalla dom kuddar är inte fel.

Snygga var dom också.

En liten skål fick jag då den blå var slut...

En liten måltid blir det men ofta har jag med mig en del mat som ska värmas och en del mat som jag äter kall, så det blir nog bra.

 

Ska snart krypa ner vilket ska bli skönt.

Gärna samma väder imorgon som idag för jag kan garantera att jag inte ska springa imorgon.

Gistad marknad imorgon...

Är det en fantastisk upplevelse som inte får missas, Maria ??