Ättest (utan löpning) och barntankar

Det var idag det skulle löpas och jag kom på den smarta idén att lifta med det gamla folket från Västra Husby, just till Västra Husby, eftersom jag visste att dom skulle passera mig.
Som vanligt så var den enledande tanken bra, men eftersom jag inte visste när dom skulle komma så blev det soppa av alltihopa som vanligt...
När jag väl gett upp dom så var klockan så mycket att jag ändå var tvungen att få i mig någon mat ch därmed var löpningen nedlagd för dagen.
Att jag inte har en aning om hur min kropp egentligen mår struntar jag fullständigt i just nu.
Imorgon blir det löpning, helt enkelt för att det inte blev det idag.

Jag har ju nämnt tidigare att jag måste testa mig fram hur mycket och vad jag ska äta innan löpning.
När jag ändå för in mina tränings och tävlingsresultat på www.jogg.se så kan jag där också skriva ner allt jag äter 12 timmar innan löpning...
Så här kanske.

Ägg och bacon -3 timmar.
Kyckling, broccoli, gräddsås -10 timmar.

Nu är ju jag allt annat än ett proffs, men jag tror att det kan vara bra ändå.

I fredags så tänkte jag att nu ska jag äta mycket inför långlöpningen på lördag.
Jag inte bara åt utan jag åt också fel.
Medvetet så åt jag kolhydrater i form av skräp, inte bara men en hel del.
Vad jag ville ha ut av det hela.
Ja, inte väntade jag mig någon mumsig festfredag inte, utan det var ett test för att se hur magen kändes lördag morgon, hur löpningen skulle gå osv...
Jag ville nog ha ett resultat där jag fick ont i magen och fungerade allmänt dåligt.
Nej, jag var inte sugen men inte äcklad heller innan så jag åt.
Givetvis så tog det inte länge förän jag blev mätt och den mättnaden har inget behagligt i sig.
Två alternativ som jag ser det...
Gå och lägg dig eller fortsätt ät...
Det fortsatta ätandet gör såklart inte att du mer det minsta bätttre utan tvärtom.
Jag skulle ju äta så jag åt.
Jag tänkte efter om det var gott och det var inget jag över huvud taget hade funderat på tills dess.
Jag filmade mig själv också och det är så uppenbart att jag enbart är intresserad av att äta så fort som möjligt.
Så har jag nog alltid agerat på den typen av föda.
När jag ätit klart så var jag inte i stånd till att göra ett jäkla dugg.
Jag var proppad och golvad.

Jaja, vad bra att jag inte gillade läget...
Nu var det löpningen då som ni vet inte blev av.
Lite fiasko.
Det mest spännande var känslan som dök upp vid tretiden idag.
Jag var sugen...
Vad i helsike kunde jag vara sugen på efter gårdagskvällens äckliga upplevelse??
Jag testade genom att fråga mig själv.
Vill jag ha chips eller annat snacks ?
Nej
Vill jag ha äckligt sega godisar ?
Nej
Vill jag ha choklad, så geggig så att man nästan får köra med högtryckstvätt för att få rent i alla utrymmen i munnen ?
Svar Nej
Jag var sugen, men jag ville inte ha någonting...
Suget fortsatte, men jag åt ingenting, antagligen för att jag inte hade någonting.
Fascinerande så starkt det där suget är för hade jag haft något av äckelgrejerna hemma så hade jag ätit.
Njutit hade jag inte gjort, men ätit hade jag.
Nu har jag fått mat och suget är borta.

Jag som aldrig är törstig kan säga att läget blir ett annat när jag äter kolhydrater...
Denna gegga gör att man kan svepa halvliter efter halvliter.
Synd att det inte blev löpning eftersom det var den största poängen med testet.
Annars så är jag nöjd för jag är helsäker på att den äckliga sörjan var om möjligt mer äcklig än vad jag trott.
Nu får vi se hur löpningen går imorgon.

Ibland när man sitter ensam eller när det händer något speciellt i ens vardag så blir det bara så ledsamt.
Jag ville inte leva det här livet och det känns så otroligt orättvist att jag ska behöva ha det så här.
Att jag som blir den bästa av människor av barn i min närhet inte har några barn själv är förjäkligt.
Det är en sån sorg att jag antagligen inte förstår vidden av den själv.
Samtidigt så kan jag inte säga att jag skulle ha gjort si eller så för att få barn, för det är verkligen inte så det funkar i min värld.
I  min värld så ska man såklart hitta inte bara någon utan DEN...
Att dom i mitt liv som kunnat bli DEN av en eller annan anledning inte blev det kan jag ju inte göra så mycket åt.
Att många fokuserar på barn redan innan dom hittar någon (just det, någon) är jag alldeles säker på.
Jag har alltid tyckt att det varit megafel mot alla som kommer att inräknas i den familjen, men kanske har jag haft fel, om man nu kan ha rätt eller fel i den här frågan.
Jag har alltid velat ha barn och jag har alltid velat leva med DEN som jag tycker om.
Tidigare så hade jag valt (om jag var tvungen att välja) att ha DEN att leva med, men nu skulle jag såklart välja barn.
Jag skulle altså sett till att någon jäkel fått barn tillsammans med mig.
Vem är skit i samma...
Då hade jag i alla fall haft ett barn nu och det hade varit kul.
Det hade varit meningsfullt.
Det hade varit toppen.
Istället har jag ingenting och så kommer det att förbli....

Orkade inte med Lyxfällan igår så vi gör ett nytt försök nu.