Då tände jag pannlampan, satte på gps:en, pulsräknaren och lät musiken smälla in i mina öron.
Jo, jag började springa också.
Det blev ett antal mil i ödemarkens mörker.
Inte riktigt så långt som jag velat och tröskeln (en period i högre tempo) blev inte heller så lång.
Men, passet blev av och tröskeln pressade jag fram trots att jag vid det laget var både blöt och trött.
Nu ska jag bara snabbt snickra ihop en matlåda till imorgon.
Kyckling, champisar, vitkål, ädelost och misstänkeligen (knappast ett ord va??) en hel del grädde.
Jag börjar alltid att äta matlådan med kniv och gaffel, men på slutet plockar jag fram en tesked och suger i mig det smaskiga bottenskrapet.
Tomten som dyker upp om bara sju veckor (har jag hört från säkra källor) kan väl plocka med en sån här till mig.
Ehh jaha....snälla...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar