No Pico Ruivo

Sitter här och äter ost...
Till kaffet.
När all denna ost som nu finns i mitt kylskåp är slut så är det slutätet ost på ett tag.
Det kommer bli en saknad, men det blir nog bra.
Måste här och nu erkänna att jag syndade i torsdags.
Handlade på hemvägen från jobbet och då bara sådär så hoppade den här ner i korgen.

En väldigt trevlig överraskning och ja, jag hann känna det trots att påsen var slut innan jag kom hem.
Jag köpte den i Skärblacka ja...
Nog talat om den saken.
Jag såg den där ica-affären i Skärblacka idag också, men bara utifrån.
Jag var nämligen ute på ett vågat långpass med löparskor på.
Att springa ner till Norsholm---Kimstad---Skärblacka---någon bakväg som tog mig ut på Grensholmsvägen----vilken tog mig tillbaka till vägen mellan Norsholm och Kimstad och då tog jag svängen genom Norsholm och sedan hem.
Totalt 28,7 km.
Det ni...
2 timmar 25 minuter och 28 sekunder tog äventyret och jajaminsingen, jag sprang varenda liten meter.
Solen värmde på en del ställen men där blåsten tog i var det rent iskallt.

Det där äventyret tar oss smidigt över till ett annat äventyr nämligen den dagen på Madeira som jag hade planer på att nå toppen på Madeiras högsta berg-Pico Ruivo, 1862 meter över havet.

Läste en del innan om folk som nått toppen och dom hade så gott som alla tagit en buss till Ribeiro Frio eller ännu närmare Pico de Aneiro och därifrån gått till Pico Ruivo´s topp.
Sådär tyckte jag...
Jag gjorde det på mit sätt.
Jag startade vid mitt hotell nere i Funchal på gissningsvis 8 meter över havet och började helt enkelt att traska.
Gick på känsla i början trots att jag hade en karta, men efter gissningsvis en halvtimme så accepterade jag att jag var på väg mot Curral das Freiras.
Därifrån fanns det stigar upp till Pico Ruivo, det sa min karta.
Efter en och en halv timme så var jag mer än 8 meter över havet.

Jag fortsatte uppåt men jag kände nog att detta inte kommer att gå.

Efter två timmar från start så dyker det plötsligt upp en buss

"Curral das Freiras" står det på den.

Jag hoppade på, men ärligt talat så var det ju inte så värst långt kvar när bussen kom.

Bara ett antal kurvor där man inte vill befinna sig i en buss som troligen var från 70-talet.

Bussjäkeln tog ju också en omvär upp till Eira do Serrado, vilket betydde mer hemska stup.

(((inte min bild men där åkte bussen)))(((ja, detta ser ut att vara långt ner, men verkligheten var ett antal snäpp värre)))

Och sen ner igen till Curral das Freiras.

Jag köpte ännu en flaska vatten och traskade och Ruivo-hållet.

Då försvann solen bakom en del moln och ju mer jag tittade framåt ju mer moln var det.

Så ville jag ju inte ha det.

Jag ville stå uppe på toppen och se väldigt långt.

Efter en timme till så började det att regna och det var inte speciellt kallt, men det störde mig för det första att jag inte skulle kunna se något när jag väl kom upp och inte minst att jag visste att det var strålande sol nere i Funchal.

10 minuter till sedan vände jag.

Hoppade på en buss vid Curral Das Freiras och fick åter besöka Eira do Serrado.

Andades när jag kom på att jag inte gjort det på ett tag.

Ganska snart kom solen tillbaka och jag njöt när jag gick av bussen nere vid hamnen.

Soligt och varmt och kaffet som jag hade släpat på men inte druckit av var dags att avnjutas.

Gick hemåt och stannade i parken utanför centrum och tog kaffet där...och en glass.

Bilden har ni redan sett men vi kör den igen.

Det blev alltså ingen topp för mig men så kan det gå när det hela veckan var mörka moln uppe bland bergen.

Det blev tre timmar och tio minuter vandring uppåt och sen en timme till ner och jag får väl vara nöjd med det.

 

Nu sätter jag om klockan och går och lägger mig.

 

 

Tankar, reflektioner, upplevelser

För det första innan jag gör någonting annat så måste jag säga att vara tillbaka i istiden är skit.
Det här bedrövliga vädret bara fortsätter och fortsätter och gör att man inte är något annat än jävligt infryst.
Värdelöst kan man säga.
Jag levde mer på fem minuter på Madeira än vad jag gjort på hela den här dagen.
Tanken var att jag skulle träna axlar nu ikväll, men jag vet faktiskt inte om det är smart.
Antagligen så kommer mina kalla händer frysa fast i det kalla stålet på skivstången och i samma veva kommer mina stelfrusna handleder att gå av som en klen istapp.
Jag har bara lust att gå och lägga mig.
Den känslan har jag väl haft sedan oktober känns det som, eller sedan september som också var en skitmånad vad jag kan minnas.

Eftersom jag har kaffe i koppen så ska jag i alla fall nu skriva några tankar och reflektioner som hoppade på mig under min resa.

Eftersom man nu för tiden kan boka den plats man vill ha på flygplanetså funderar jag på den dokumäntären jag en gång såg på tv.
Där pratade dom bland annat om var i flygplanet det var säkrast att sitta eller i alla fall var man skulle sitta för att ha störst chans att överleva.
Har precis för mig att dom faktiskt till och med sa vilket säte som var allra bäst.
Undrar nu såklart om just det sätet bokas först av alla och om ett par åker och bokar säte så är då frågan om frun bokar, om hon bokar den mest säkra platsen åt sig själv eller om hon ger den till sin man....
Och om svaret på den frågan är att hon ger den till mannen för att hon är så omtänksam eller om hon litar på att han ska bära ut henne på sina starka axlar om olyckan är framme.
Kan såklart inte låta bli att undra hur många det är som använder sig av detta bokande och om jag som inte gjort det hamnar på det sätet där risken för stendöd är exakt 100% ?

Det här snacket om att Madeira är ett pensionärsresmål...
Kanske till och med ett mer utpräglat pensionärsresmål än Florida och Costa del sol.
Ganska konstigt eegentligen ftersom Madeira handlar ganska mycket om att gå.
Nej, inte tvingas man upp på någon bergstopp eller utmed en levadakanal men sanningen är ju att att man måste röra sig mellan hotell och restaurang och mataffär i alla fall och att göra det utan att passera en brant som skulle betecknas som svart pist om det vore en slalombacke är inte det lättaste.
Som exempel så kan jag berätta att en äldre dam skulle gå på bussen som skulle ta oss från flygplatsen till hotellen.
Jodå, hon kom på, men var tvungen att ta inte bara en utan två pust och flämt pausar på väg upp i busstrappan.
Om det nu bara är pensionärer här ?
Tjaa, på planet hit så var jag yngst.
Ja, yngst med en marginal på gissningsvis 30 år till övriga.
Ja, alla övriga.

Eventuellt, men fortfarande bara eventuellt så har det slagit mig Mr. överdriva himself, att det är lite väl med morgonlöpning/morgonpromenad när resten av dagen består av promenad, ofta i tuff miljö.
Det blir liksom lite kaka på kaka, fast långt ifrån någon kaka då...
Att ta en morgonlöpning/morgonpromenad är något positivt.
Härligt att se solen ta sig upp och givetvis så lägger man slingan på utsiktstrevliga ställen.
Att efter det ta en dusch och sedan en god frukost på balkongen endast iförd den där handduken som man bekantade sig med efter duschen, är i stort sett hur bra det kan bli.
Att komma iväg på en morgonlöpning eller morgonpromenad är såklart vettigt om man resten av dagen ska befinna sig i en solstol vid poolen eller havet.
Om man däremot ska ska promenera ett antal timmar under dagen så kanske den där morgonturen känns som en smula överkurs.
Idag (onsd. 20 mars) sprang jag 9000 steg på morgonen och fortsatte sedan med 20000 steg på en liten promenad, men eventuellt så kommer jag inte att agera så i fortsättningen på den här veckan.
(Hmmm...det var två morgnar som jag inte tog löp/promenad innan frukost)

På tal om pensionärerna på flygplatsen i Norrköping...
Två gubbar som inte kände igen varandra sedan tidigare berättade resehistorier för varandra (och för oss andra i näheten)
Många av historierna handlade om att dom fastnat i tullen och all deras goda sprit hade hällts ut.
Till slut kändes det som om det blev en tävling där man var tvungen att bräcka tidigare talare.
Lite konstigt beteende får jag säga.
Jobbigare hade det gamla paret som som började prata med en småländsk gubbe.
Smålänningen berättade att han såg fram emot att komma iväg, men tyckte det kändes lite trist att vädret på Madeira var så illa.
Det gamla paret verkade absolut ha noll koll på hur vädret varit och hur det väntades bli närmaste veckan.
Smålänningen hjälpte dom på traven genom att berätta att Madeira hade minusgrader på nätterna och på dagarna hade/skulle temperaturen stiga till 5-7 plusgrader.
Paret tyckte det var tråkiga nyheter men tog det ändå väldigt bra genom att säga...
-Jaja, vi slipper väl snö i alla fall...
Sedan tog dom några vändor med varandra att dom ju skulle ha åkt senare i vår och/eller åkt till Gran Canaria som dom tänkt från början.
Smålänningen hade en fru också så nu var det fyra trögtänkta pensionärer som trodde att dom alldeles jättesnart skulle hoppa på ett flygplan som tog dom till ett Madeira med minusgrader nattetid...
Eftersom man kan vända och vrida på allting så gissar jag att dessa fyra nu är oerhört lättade och glada över temperaturläget, men smålänningen måste väl ändå känna sig bra korkad.

Hotellet jag bor på...
Här på Eden Mar rör man sig på det stora trädgårdsområdet iklädd morgonrock.
Lätta, vita morgonrockar finns på alla rum och dom används.
Jag har aldrig varit en morgonrocksmänniska och jag gissar att jag aldrig kommer att bli det heller.
Alltså hänger min kvar på kroken i badrummet.
Morgonrockarna är bara ett i raden av exempel på att hotellet rör sig väldigt nära lyxläget.
Det är hela tiden något lite extra som får tankarna åt lyxhållet.
Det är inte bara en inomhuspool utan två, varav den ena tar en sväng ut i trädgården också.

 

I trädgården växer 450 arter av växter och alla har dom en liten lapp så att man kan se vad den heter både på latin och engelska.

Gymmet är ett ställe som jag besöker en timme varje kväll.

Fyra dagar har jag varit där.

Ensam har jag varit där två gånger.

En dag var det en tjej där som gick på ett löpband i 20 minuter.

Undrar fortfarande varför hon inte gick ute istället...

Igår dök det in två figurer som antagligen kom direkt från någon av inomhuspoolerna eller möjligtvis från spaét.

Dom hade morgonrockarna på sig och såg otroligt förvirrade och vilsna ut.

Gissar att det var första gången som dom besökte ett gym.

Dom testade motionscyklar och några olika benmaskiner.

En kvart var dom där och den ena hade en mindre snygg oljefläck på sin vita morgonrock bakpå benet när han traskade därifrån.

Inte lämpligt att träna i långa morgonrockar som fastnar i maskinerna...

Varför gymmet har ett antal löpband och några andra olika modeller av trampmaskiner har jag lite svårt att begripa.

Så fort man lämnar hotellet så tränar man nämligen benen och rumpan på ett mycket mer givande sätt än i dessa maskiner.

Däremot så finns det inte en endaste skivstång vilket känns lite klantigt.

Visst, har man skivstång så måste man ha en del vikter men det kunde dom väl kosta på sig.

Platsbrist var inget problem...

Musiken i gymmet kommer från två tv-apparater med musikkanal på.

Mest 80-talslåtar men tyvärr mest sega låtar med 80´talets mesartister.

 

Jag älskar att sitta på balkongen när jag är utomlands, framför allt på morgonen och på kvällen.

Att på morgonen öppna dom enorma glasdörrarna och titta ut över trädgården och havet är fantastiskt.

I år har jag med mig kaffe och kaffefilter och tillsammans med vattenkokaren, filterhållare och en kanna som fanns här njuter jag av kaffet på balkongen.

Varför det finns 50 kanaler på tv´n kan man undra, men det är inget som jag tittar så mycket på.

Frukosten äter jag på balkongen varje morgon.

Fixar kaffe och lagar en stor omelett med mycket smör, mycket ägg, mycket ost och så antingen bacon eller något annat skinkaktigt.

Ja, paprika och gurka också.

Delikat och det håller mig mätt resten av dagen.

Mest pensionärer här så jag som ung har inte ens tvekat en sekund att gå till poolen i badbyxor.

Hotellet har tre restauranger men jag har bara testat en.

Extremt flott ställe som den dagen jag var där serverade en massa olika kött och man fick äta vad och hur mycket man ville.

Perfekt för mig och sanningen är ju att det var därför jag gick dit den dagen...

 

Jaa, varför ha en trappa mellan två plan när man kan ha en sån här ...

 

Känner att jag fortfarande inte berättat vad jag gjorde under den där veckan så jag fortsätter väl imorgon.

Det här tog en sån tid att nu är det helt okej att krypa ner.

Nog för att skrivandet gjort mig varm i handlederna men axlarna struntar jag i just nu...

Känslan är fredag

Vi får helt enkelt vänta en dag till för att få veta vad jag egentligen sysselsatte min hjärna, mina ögon och mina ben med där nere på Madeira.
Imorgon är det fredag och det är ledigt för den där killen hamnade på korset.
Jodå, så långt kan jag gå med på sagan...

Den blå elefanten som gillar att tvätta bilar fanns på Madeira också.

Att få med den där stora skylten hem hade blivit svårt, men jag hade lust att hoppa in där och sno med en flagga hem.

Japp, bilder tagna upp emot bergen så är himlen inte blå.

Där jag befinner mig är det däremot sol som synes.

Madeirabilder

Större bild idag och då syns mitt hotell.

Det är det fyrvåniga som är i mitten av bilden och som synes på högersidan så dra det iväg i en u-form, alltså likadant bort åt vänster.

Trädgården och allt var sen mot havet.

Lite kul det här för jag varute och gick, länge och väl och hux flux så kom jag till ett ställe där jag hade utsikt mot havet.

Jag gick över gatan för att titta och då befann jag mig alltså precis ovanför mitt hotell.

Det här var min havsutsikt från balkongen.

Den här torkställningen var ständigt full..

Kaffekokare hade jag och därtill en filterhållare.

Filter och kaffe hade jag med mig.

Kannan fanns också.

Perfekt.

Frukost på balkongen.

Omelett med skinka och ost och gurka och paprika...

Och kaffe såklart.

Jodå, ganska vältränad är han gamlingen.

Gymträningen en timme varje kväll var kul.

Den här bilden skickade jag som mms åt lite olika håll.

Jag har här stannat i en park som låg mellan Funchal och mitt hotell.

Kaffe har jag i blomstermuggen och storfest är det när jag till och med äter glass.

Den enda glassen jag åt kan jag meddela.

Kan riktigt känna hur skönt det var där i gräset...

 

Text blir det mer imorgon...

Bilder också.

Natti

Back home

Jodå gott folk, jag har landat på svensk mark och hunnit med att ladda både kaffebryggare och tvättmaskin och till på köpet packat både väska och matlåda tills imorgon.
Joo, det är ju en dag imorgon också.
En arbetsdag till på köpet.

Kul är ordet....jag har saknat dom små och dom stora.

Inser att klockan nu är mycket så jag skriver av mig imorgon (eller i övermorgon) men jag kan väl slänga in någon bild i alla fall.
Sen hoppar jag ner under mitt täcke...

Nej, jag sitter inte inomhus...

Dricker Martini Asti som köptes in för att korkas upp när jag nådde toppen på Pico Ruivo.

Det blev ingen topp men jag drack ändå och det var mer än toppen.

 

Däremot problem med ölen...

Jag köpte ett sexpack första dagen, men fyra stycken blev oöppnade och kvarlämnade.

Där nere ligger mitt hotell.

Får zooma lite imorgon.

Halla alla glada....(okej, inga a,a och o har...;-)

Kan bara upplysa om att jag lever.
Paminns om den saken sa fort jag reser mig upp.
Ont i hela kroppen, men efter nagra steg sa ar man med i matchen igen.
Idag ar jag pa en lugn tur ner till stan och det kanns lite lyxigt att bara glida omkring istallet for att ga, ga och ga, vilket har varit fantastiskt det ocksa.
Kladseln ar det som ar mest fantastiskt efter som det kanns hundra manader av kyla dar hemma.
Trodde att jag har kunde ladda min stegraknare och telefon, vilket jag inte kunde ladda genom tv´n pa hotellrummet som jag trodde, men jag far inte ladda sakerna har heller.
Trist men jag overlever det.
Ska se om det finns nagot att shoppa nu och sedan ta en kaffe pa ett torg.
Om det ser soligt ut uppe pa Monte sa drar jag dit ocksa.
Avslappnad dag idag med andra ord, men egentligen sa har det varit det varje dag fast jag har saklart gatt en massa.

Trog dator det har som inte vill ga med pa en bild till er.
Skit samma...
Ut i solen.

Kvällen före

Nej, det är fortfarande ingen fart på han som väldigt snart ska hoppa på det där flygplanet.
Å andra sidan så spelar det väl ingen som helst roll om jag sover dom fem timmarna flygplanet är i luften.
Lite sista minuten shopping idag efter jobbet.

En ficklampa har jag förstått att jag behöver på Madeiraland.

Långa tunnlar både här och där.

Mörka tunnlar.

Hittade en liten men stabil på Stadium, till på köpet nedsatt i pris.

Solkräm har jag ju varit mer än tveksam till, men jag tänkte kolla in läget på apoteket idag.

Hittade först inget apotek, men däremot en life-butik.

Kändes stabilt så jag gick in och dom hade en endast innehållande naturliga saker.

Den tog jag.

Efter ett tag så hittade jag också ett apotek, fast det hette inte apoteket slår det mig nu, så det kanske var något annat.

Det såg ut som ett apotek, jag lovar.

Dom som jobbade där hade till och med vita rockar.

Det är seriöst beteende.

Köpte den här after sunén där och nu kan vi bara hoppas på att det kommer att gå bra med dom här krämerna.

Det första vi får hoppas är att det är sol....

 

Trist och dålig tajming att jag inte fått min ryggsäck som jag beställt.

Jaja, jag får traska omkring med min vanliga.

Det innebär att jag kan släpa runt på mer saker.

Ja, kaffe och sånt.

 

Ska börja, ja börja, packa ner saker nu, så får vi se hur det går.

Ska också testa att få ner en bok in i min ipod.

Knappast genomförbart va ??

 

Vi hörs hörrni...och vad ni gör så ta på er för det ska bli kallt...;-)

 

Sovrumsfix

Söndagsmiddag som verkligen kan kallas söndagsmiddag..

Entrecote med smör, champinjoner, lök, solrosfrön, grädde, avocado och creme fraiche.

Idag mot alla odds så fixade jag lite i sovrummet.

Länge sedan jag köpte mattan (ligger en på andra sidan sängen också) påslakan och örngott och den-där-som-hänger-ner-över-madrassen...med fåglar på.

Trevligt.

Bara en sån här liten fixning gör att man blir lite gladare och visst har det varit en helt okej dag idag.
Om jag har packat klart ?
Nej nej..
Irriterar mig lite smått på att jag inte hittar mitt cyklop och min kikare.
Dom borde vara här någonstans, men säker är jag inte.
Hur mycket och vilka skor jag ska ta med blir måndagens stora problem...

Förresten, på tal om bilderna från sovrummet.
Sängen, sängborden och golvet kan mycket väl bli vita vilken månad som helst.

Röda skosnören...tralalalala...

Dom här skorna är inte använda jättemycket men har några år på nacken.

Nu är dom nytvättade och nypimpade medröda skosnören.

Ska det här bli mina vandringsskor på Madeira ??

Vad jag har läst mig till så ska det här vara walkingskor.

 

Inte helt spikat men just nu ser det ut som om dom här böckerna får följa med.

Tänker jag efter så inser jag såklart att jag inte hinner läsa så här mycket.

Minst en åker nog bort.

Lite tidningar...

Jaha, fem skrivböcker kanske är i mesta laget.

 

Så här är läget två dagar innan avresa.

Jo, jag ska åka utomlands, sen kommer våren och ja, jag bor just precis där jag vill bo och jag till på köpet jobbar där jag vill jobba.

Läget är alltså perfekt??

Inte ens i närheten av perfekt.

Jag inser såklart inte varken resan eller våren just i detta nu men ärligt talat så är jag på botten.

Så less på det här meningslösa livet, boende i det här skitlandet.

Bil som inte fungerar som den ska, hus som inte fungerar som det ska, dator som inte fungerar som den ska och jag som väl aldrig har fungerat som jag ska.

Tur att jag ska åka till Madeira och leka i bergen...

 

Det här ämnet självmord kom ju upp på tapeten igen nu i veckan när någon tjej kastade sig framför tåget.

Tydligen datavärldens fel...

Jaja, vi har hört det förut.

Att det nu hände ett barn är ju inte helt oväntat då deras chattande på datorn lätt borde balla ur, men väljer man att sitta i vid datorns chattande så får man väl bita i det sura äpplet.

Antagligen så hade föräldrarna varnat mer än en gång.

Jag skrev om mina tankar för ett antal år sedan på min förra blogg när chattande gjorde att en människa tog livet av sig.

Ett och ett halvt år efter så blev jag tvingad att radera mitt inlägg(på min egen blogg) av bloggdistributören (heter det så?).

Pinsamt töntigt att man inte får tycka i det här landet men jag gjorde som jag blev tillsagd.

Nu kastar jag dock in raderna här (jo, givetvis så sparade jag dom...hehe..) och ni känliga läsare kanske ska ta en lugnande tablett eller kanske ännu hellre stänga av datorn nu.

 

 

 

 

Det alltid lika spännande ämnet självmord hamnade på tapeten häromdagen igen när en ung man skrek ut att han skulle hänga sig på en sida på internet.
Efter ett tag så hade han tydligen fått fast repet i taket för då var han död och detta hade han filmat och därmed visat för dom som hängde på det forumet.

Min spontana reaktion var som vanligt grattis men av erfarenhet så är det ju inte det man ska tycka i ett sånt läge.

Mycket riktigt...givetvis var det personernas fel som befann sig på forumet och som meddelade filmaren att nixum, du bara snackar, du kommer inte att hänga dig...
Dom skulle tydligen ha kastat sig på en telefon istället och ringt ett stabilt larmnummer.

Idag så står det om Oscar som för två år sedan skrek ut på ett liknande sätt att det var dags för självmord.
Jag kastar in hela texten om Oscar...

21-åringen tog sitt liv inför kameran - påhejad av anonyma personer på nätet.

Först efter flera timmar larmades polisen.

- Empatilösheten i de här forumen är fruktansvärd, säger Oscar Malmerengen, 34, som för två år sedan försökte begå självmord framför webb-kameran.

Klockan 11.51 i går förmiddag startade den 21-årige mannen en ny tråd på nätforumet Flashback. Han skrev att han planerade att begå självmord och fick genast svar.

”Du kommer inte att våga, du är för feg.”

Först två timmar efter att den unge mannen börjat skriva om sitt självmord, slog någon larm till polisen.

Kom för sent

Men då var det för sent.

Samtidigt skrevs det över 1 000 kommentarer på nätet om självmordet. Många försökte förmå honom att låta bli, men flera anonyma signaturer hetsade 21-åringen att avsluta sitt liv.

– Det är beklagligt att de inte gjorde något för att stoppa honom, säger polisens presstalesperson Lotta Thyni, men tillägger att polisen inte kan reglera hur folk använder sig av sociala forum på nätet.

”De saknar empati”

För två år sedan försökte Oscar Malmerengen, 34, från Stockholm att göra samma sak. Han mådde dåligt och skrev på nätet att han skulle begå självmord.

– Folk skrev att jag inte skulle våga, men det gjorde mig bara mer triggad. Jag tror inte att de tar hoten på allvar. Det finns en fruktansvärd empatilöshet på de här forumen, säger han.

I Oscars fall hann polisen fram innan det var för sent. I dag mår han bra och läser till sjuksköterska. Han är mycket kritiskt till hur nätforumet Flashback fungerar.

– Forumen måste modereras bättre så att sånt här upptäcks innan det är för sent. Jag lever i dag enbart för att polisen kom snabbt till min bostad.

Hallå....nu vill jag att jag vill ha ordet igen och jag känner att jag har ett antal snabba frågor till lilla Oscar.

För det första så undrar jag varför man kastar ur sig att man ska ta livet av sig och meddelar en massa på det sättet??
Är det för att man ska få en massa gulligullord och känna sig varm inombord igen, gå och äta en leverpastejmacka och glömma hela grejen??......eller är det för att man inte orkar slå larmnumret själv och vill att någon annan ska göra det åt en och bara invänta två poliser som kör en till psyket??....eller är det för att man har tröttnat på poliser och leverpastejmackor och en del annat i livet så att man verkligen tänker ta livet av dig??
Lär inte få något svar av Oscar men han pratar som synes om att när han skrev sina rader så var det ett hot som ingen tydligen tog på allvar...
Vidare säger han att såna här forum är fruktansvärt empatilösa...

Hur tänker han??
Hot??
Skriver ingen nu något väldigt snällt eller väldigt klokt så tänker jag hoppa in i snaran, så det så....eller??
Det var empati han ville ha alltså, stackarn...

Hur man kan komma till den punkten att man faktiskt hänger där i snaran när det enda man egentligen ville var att få lite empati och höra några fina ord...idiot.

Någonstans måste man ju även i det här landet ha ett eget ansvar.
Har man tänkt alternativ ett eller två eller något annat som i alla fall inte är alternativ tre så är det tamigfan ditt eget ansvar att du inte hänger där i snaran innan dagen är slut.

Är det hjälp man vill ha så finns det folk som hjälper dig.
Psyket ger dig samtal, medicin och en säng att sova i.
Nej, jag vet att om man mår riktigt illa så vill man inte ha hjälp.

Den här 21-åringen hängde sig för att han ville hänga sig det kan vi vara säkra på, åtminstånde är jag det.
Till Oscar som gjorde det, visserligen utan att lyckas vill jag säga att eftersom du anklagar dom som skrev till dig att det var dom som gjorde att du hängde dig TROTS att det var du som skrev att du skulle göra det först, att du måste vara en riktig idiot.

Hänger man sig eller på annat sätt tar livet av sig så vill man det.
Man gör det inte för att några tvivlar på att du vågar göra det efter att man själv skrivit ut att man ska göra det.

Oscar fick man liv i, 21-åringen inte...
Jag blir förbannad när jag läser att polis stormat lägenheten och försökt att dunka liv i honom.
Han ville slippa livet men tamigfan så får man inte ens lugn och ro när man är död.
Om jag hade hängt där men inte lyckats dö och polis hade forsat in genom min dörr för att försöka rädda mig så hoppas jag verkligen att jag hade haft nog styrka och ett bra vapen för att ta ihjäl dom idioterna.

Jag förstår att ni människor som gillar livet och skiter på er bara ni tänker på döden tänker på ett sätt som är väldigt långt bort från det denne 21-åringen och jag själv tänker men försök att inse att det finns människor som inte önskar något hellre än att komma härifrån.
21-åringen ville inte ha vård, han ville hänga sig och slippa livet.
Alltså var det ingens jävla fel att han dog.
Han ville hänga sig och gjorde det.
Grattis!

Te efter shopping

Hello...

Det var länge sedan.

Idag är det en sån här fredag igen och det är väl både på gott och ont.

Lång arbetsdag följdes av en sväng upp på stan vilket inte är varje dag minsann.

Skaffat mig lite euro, köpte några skrivböcker och så den här...

En kameraväska är väl klokt att ha...

Köpte den på Kjell och company...och det var första gången jag stack in min tå i den affären.

 

Min gamla mixer gick sönder för ett tag sedan men en mixer måste man ha så jag beställde en ny som dök upp idag.

Perfekt grå färg är det på den.

Det här är inte en syn man ser varje dag...

Te i koppen.

 

Det finns nästan inga ord hur otroligt trött jag är på snö och kyla nu.

Snart är det enbart vinter i det här landet och så här års varje år så känner jag att det är obegripligt korkat att jag fortfarande bor kvar i det här landet.

Ungefär så här års brukar jag ju vara smart nog att dra iväg utomlands och att jag ska utomlands på tisdag är rätt och slätt smart.

Kylan ska nämligen fortsätta nästa vecka och ett antal dagar ska det snöa.

 

Började att lägga fram några saker förut, som ska med på min resa...

Misstänker att jag kommer att fylla på med saker där över helgen.

Positiva tankar borde därför dominera.

 

Vi får se vad som hänt när vi hörs imorgon.

Nyårslöfteskoll efter 20% av året

Antagligen så kommer jag att kunna uppnå en behaglig temperatur under mitt täcke vilket jag inte kan där jag nu sitter i mitt kök.
Ett givet val blir alltså att gå och lägga sig exxxtremt tidigt den här måndagen.
Eftersom jag har en del kaffe kvar att dricka upp så kan jag väl ta itu med dom där nyårslöftena nu.
Det har gått nästan två och en halv månad och det borde betyda att ungefär en femtedel av året är förbi.
Min tro och tanke innan jag börjar gå igenom punkterna en efter en att det inte ser bra ut för mig.
Vi får se.

^^jag ska börja på någon form av gruppträning (typ aerobics)

No, och att det ska ske kan jag nog inte riktigt se. 3 %

^^jag ska inte äta en godis eller snacksbit

Redan brutet löfte. Har nog ätit två påsar jordnötter. Förutom nötter så tror jag att jag kan ha 50% chans att klara det. Det beror på min vilja och bestämdhet.

^^jag ska springa 60 mil (såg ni, jag minskade kraven) minst

Just nu sprungit 12,2 mil så visst har jag stor möjlighet att fixa 60 mil. 95% om jag är skadefri

^^jag ska ha en bra Madeiraresa i mars och jag ska vara i bra form när jag åker dit.

Visst borde jag klara av att ha en bra resa till Madeira men jag är inte i den form jag skulle vilja.

^^jag ska ta hand om mitt hus och min bil

Hmmm....huset lovar jag att fixa till nästa vinter, men bilen känner jag är ett stort misslyckande. Om det är han eller mitt fel är väl en annan fråga.

^^jag ska göra ett bra jobb på Kyrkskolan

Det gör jag och det kommer jag att göra. 99%.

^^jag ska laga mer nya maträtter

Jodå, jag har gjort något och jag kommer att fortsätta med det. 95%

^^jag ska inte väga mer än 80 kilo någon gång under året

Nja, jag väger nog väldigt nära 80 och vissa dagar är jag över. För att lyckas så får jag nog ta mig ner till genomsnittet 78-89 och det är väl sisodär 50% om jag klarar det.

^^jag ska försöka sälja kläder på tradera och annat någon annanstans

Tradera är ett fiasko hittills då dom saker jag lagt ut enbart kostat mig pengar. Skandal är ordet och jag tvivlar på att det kommer att ändras utöver året.

^^jag ska suga i mig av föreläsningar, vin och trevlig sällskap på kryssningen i april

Kan inte se att det ska misslyckas nej...100%.

^^jag ska bli klar med mitt hus och ordna en trevlig trädgård med mycket växande grönsaker och blommor.

Kommer antagligen inte ge mig själv godkänt men det kommer att bli bra ändå.

^^Dammen ska bli klar (här på Lilla Åsen alltså)

Det kommer den att bli eller dom rättare sagt eftersom det är två. 98% att det kommer att bli bra och blir det inte bra så jobbar jag vidare så att det blir det.

^^Jag ska styrketräna minst varannan dag

Då får jag köra hårt från och med  nu för hittills så har det varit något enstaka pass.

^^jag ska på den här bloggen hitta på lite mer roligheter och spela in mer videos

La ut videon när jag åt choklad, men gissningsvis så kan det bli fler när det blir varmare ute och tokigare i blodsystemet.50% chans att jag kommer att bli nöjd.

^^jag ska gå plus på tippning

Det ser inte bra ut för mitt tippande. Motvind deluxe måste bytas mot härligare vindar. 10% att det vänder till godkänt.

^^jag ska ha koll på min ekonomi

O´nej, min ekonomi är katastrof och jag har noll koll.

^^jag ska läsa minst 10 böcker

Hmmm....jaa, kanske kommer jag att klara det. Eftersom jag gärna vill det och viljan kan vara stark så ger jag mig själv 88%.

^^jag ska gå på minst två föreläsningar (som intresserar mig)

Eftersom jag här inte får räkna med dom jag ska lyssna på, på kryssningen så kan det bli svårt. Inte ännu hittat någon som intresserat mig. 25%.

^^jag ska deltaga i minst ett löplopp

Det kommer jag att fixa. 99%.

^^jag ska deltaga i jogg.se´s åtta mil på en dag (tveksamt va)

Den här trodde jag inte en sekund på själv men efter att ha startat och klarat sex mil i kalla fenruari så finns det hopp för juli(eller november). 25% att jag klarar alla åtta.

^^många morgonpromenader

Ingen hittills, men tanken var nog att dom skulle ske i sommar och såklart nu i utlandet.

 

 

Det var det de´....och faktiskt så såg det nog bättre ut än vad jag trodde innan.

Är däremot inte på något sätt nöjd utan snarare missnöjd.

Mycket är svårt att förutse men vi hoppas på värmen och på viljan.

Imorgon är det fritamöte på kvällen och jag tänker springa mellan jobb och möte.

Innebär att jag komer hem sent, men vi syns...

Söndagsbak

Jaa ni....
Ska nog hoppa över hur jag tycker och tänker om livet just nu.
Inga fina gulligulltankar i ballerinaskor precis.
Och hur jävla kallt är det då ??
Nu igen....

"Glömt" att berätta att det växer inne i uterummet.

Det här var lökar som jag köpte sent i höstas och sen ....glömde att peta ner i jorden innan det blev vinter.

Om det senare blir någon blomma är väl en helt annan sak.

 

Söndagen är den dagen då det kan bli bak och idag hade jag ju lovat att hitta på något med kesellan som visade upp sig här igår.

Jag blandade kesellan med ett antal ägg, grädde, mandelmjöl, bakpulver, limesaft och vaniljpulver.

Dom här små kryddade jag också med kanel, kardemumma och peppar.

Ja, det blev både en stor, en mellan och dom sex små.

Den stora är klar.

Och givetvis så åt jag mer än vad jag borde...

Den här med pepparsmak gled ner utan problem.

Dom smakade inte jättemycket men dom funkade och framför allt så blev dom fina i konsistensen.

 

Lovade ju igår att jag skulle greppa tag om nyårslöftena, men jag har ärligt talat ingen lust.

Glad över en sak och det är att det är måndag imorgon.