No Pico Ruivo

Sitter här och äter ost...
Till kaffet.
När all denna ost som nu finns i mitt kylskåp är slut så är det slutätet ost på ett tag.
Det kommer bli en saknad, men det blir nog bra.
Måste här och nu erkänna att jag syndade i torsdags.
Handlade på hemvägen från jobbet och då bara sådär så hoppade den här ner i korgen.

En väldigt trevlig överraskning och ja, jag hann känna det trots att påsen var slut innan jag kom hem.
Jag köpte den i Skärblacka ja...
Nog talat om den saken.
Jag såg den där ica-affären i Skärblacka idag också, men bara utifrån.
Jag var nämligen ute på ett vågat långpass med löparskor på.
Att springa ner till Norsholm---Kimstad---Skärblacka---någon bakväg som tog mig ut på Grensholmsvägen----vilken tog mig tillbaka till vägen mellan Norsholm och Kimstad och då tog jag svängen genom Norsholm och sedan hem.
Totalt 28,7 km.
Det ni...
2 timmar 25 minuter och 28 sekunder tog äventyret och jajaminsingen, jag sprang varenda liten meter.
Solen värmde på en del ställen men där blåsten tog i var det rent iskallt.

Det där äventyret tar oss smidigt över till ett annat äventyr nämligen den dagen på Madeira som jag hade planer på att nå toppen på Madeiras högsta berg-Pico Ruivo, 1862 meter över havet.

Läste en del innan om folk som nått toppen och dom hade så gott som alla tagit en buss till Ribeiro Frio eller ännu närmare Pico de Aneiro och därifrån gått till Pico Ruivo´s topp.
Sådär tyckte jag...
Jag gjorde det på mit sätt.
Jag startade vid mitt hotell nere i Funchal på gissningsvis 8 meter över havet och började helt enkelt att traska.
Gick på känsla i början trots att jag hade en karta, men efter gissningsvis en halvtimme så accepterade jag att jag var på väg mot Curral das Freiras.
Därifrån fanns det stigar upp till Pico Ruivo, det sa min karta.
Efter en och en halv timme så var jag mer än 8 meter över havet.

Jag fortsatte uppåt men jag kände nog att detta inte kommer att gå.

Efter två timmar från start så dyker det plötsligt upp en buss

"Curral das Freiras" står det på den.

Jag hoppade på, men ärligt talat så var det ju inte så värst långt kvar när bussen kom.

Bara ett antal kurvor där man inte vill befinna sig i en buss som troligen var från 70-talet.

Bussjäkeln tog ju också en omvär upp till Eira do Serrado, vilket betydde mer hemska stup.

(((inte min bild men där åkte bussen)))(((ja, detta ser ut att vara långt ner, men verkligheten var ett antal snäpp värre)))

Och sen ner igen till Curral das Freiras.

Jag köpte ännu en flaska vatten och traskade och Ruivo-hållet.

Då försvann solen bakom en del moln och ju mer jag tittade framåt ju mer moln var det.

Så ville jag ju inte ha det.

Jag ville stå uppe på toppen och se väldigt långt.

Efter en timme till så började det att regna och det var inte speciellt kallt, men det störde mig för det första att jag inte skulle kunna se något när jag väl kom upp och inte minst att jag visste att det var strålande sol nere i Funchal.

10 minuter till sedan vände jag.

Hoppade på en buss vid Curral Das Freiras och fick åter besöka Eira do Serrado.

Andades när jag kom på att jag inte gjort det på ett tag.

Ganska snart kom solen tillbaka och jag njöt när jag gick av bussen nere vid hamnen.

Soligt och varmt och kaffet som jag hade släpat på men inte druckit av var dags att avnjutas.

Gick hemåt och stannade i parken utanför centrum och tog kaffet där...och en glass.

Bilden har ni redan sett men vi kör den igen.

Det blev alltså ingen topp för mig men så kan det gå när det hela veckan var mörka moln uppe bland bergen.

Det blev tre timmar och tio minuter vandring uppåt och sen en timme till ner och jag får väl vara nöjd med det.

 

Nu sätter jag om klockan och går och lägger mig.