Tankar, reflektioner, upplevelser

För det första innan jag gör någonting annat så måste jag säga att vara tillbaka i istiden är skit.
Det här bedrövliga vädret bara fortsätter och fortsätter och gör att man inte är något annat än jävligt infryst.
Värdelöst kan man säga.
Jag levde mer på fem minuter på Madeira än vad jag gjort på hela den här dagen.
Tanken var att jag skulle träna axlar nu ikväll, men jag vet faktiskt inte om det är smart.
Antagligen så kommer mina kalla händer frysa fast i det kalla stålet på skivstången och i samma veva kommer mina stelfrusna handleder att gå av som en klen istapp.
Jag har bara lust att gå och lägga mig.
Den känslan har jag väl haft sedan oktober känns det som, eller sedan september som också var en skitmånad vad jag kan minnas.

Eftersom jag har kaffe i koppen så ska jag i alla fall nu skriva några tankar och reflektioner som hoppade på mig under min resa.

Eftersom man nu för tiden kan boka den plats man vill ha på flygplanetså funderar jag på den dokumäntären jag en gång såg på tv.
Där pratade dom bland annat om var i flygplanet det var säkrast att sitta eller i alla fall var man skulle sitta för att ha störst chans att överleva.
Har precis för mig att dom faktiskt till och med sa vilket säte som var allra bäst.
Undrar nu såklart om just det sätet bokas först av alla och om ett par åker och bokar säte så är då frågan om frun bokar, om hon bokar den mest säkra platsen åt sig själv eller om hon ger den till sin man....
Och om svaret på den frågan är att hon ger den till mannen för att hon är så omtänksam eller om hon litar på att han ska bära ut henne på sina starka axlar om olyckan är framme.
Kan såklart inte låta bli att undra hur många det är som använder sig av detta bokande och om jag som inte gjort det hamnar på det sätet där risken för stendöd är exakt 100% ?

Det här snacket om att Madeira är ett pensionärsresmål...
Kanske till och med ett mer utpräglat pensionärsresmål än Florida och Costa del sol.
Ganska konstigt eegentligen ftersom Madeira handlar ganska mycket om att gå.
Nej, inte tvingas man upp på någon bergstopp eller utmed en levadakanal men sanningen är ju att att man måste röra sig mellan hotell och restaurang och mataffär i alla fall och att göra det utan att passera en brant som skulle betecknas som svart pist om det vore en slalombacke är inte det lättaste.
Som exempel så kan jag berätta att en äldre dam skulle gå på bussen som skulle ta oss från flygplatsen till hotellen.
Jodå, hon kom på, men var tvungen att ta inte bara en utan två pust och flämt pausar på väg upp i busstrappan.
Om det nu bara är pensionärer här ?
Tjaa, på planet hit så var jag yngst.
Ja, yngst med en marginal på gissningsvis 30 år till övriga.
Ja, alla övriga.

Eventuellt, men fortfarande bara eventuellt så har det slagit mig Mr. överdriva himself, att det är lite väl med morgonlöpning/morgonpromenad när resten av dagen består av promenad, ofta i tuff miljö.
Det blir liksom lite kaka på kaka, fast långt ifrån någon kaka då...
Att ta en morgonlöpning/morgonpromenad är något positivt.
Härligt att se solen ta sig upp och givetvis så lägger man slingan på utsiktstrevliga ställen.
Att efter det ta en dusch och sedan en god frukost på balkongen endast iförd den där handduken som man bekantade sig med efter duschen, är i stort sett hur bra det kan bli.
Att komma iväg på en morgonlöpning eller morgonpromenad är såklart vettigt om man resten av dagen ska befinna sig i en solstol vid poolen eller havet.
Om man däremot ska ska promenera ett antal timmar under dagen så kanske den där morgonturen känns som en smula överkurs.
Idag (onsd. 20 mars) sprang jag 9000 steg på morgonen och fortsatte sedan med 20000 steg på en liten promenad, men eventuellt så kommer jag inte att agera så i fortsättningen på den här veckan.
(Hmmm...det var två morgnar som jag inte tog löp/promenad innan frukost)

På tal om pensionärerna på flygplatsen i Norrköping...
Två gubbar som inte kände igen varandra sedan tidigare berättade resehistorier för varandra (och för oss andra i näheten)
Många av historierna handlade om att dom fastnat i tullen och all deras goda sprit hade hällts ut.
Till slut kändes det som om det blev en tävling där man var tvungen att bräcka tidigare talare.
Lite konstigt beteende får jag säga.
Jobbigare hade det gamla paret som som började prata med en småländsk gubbe.
Smålänningen berättade att han såg fram emot att komma iväg, men tyckte det kändes lite trist att vädret på Madeira var så illa.
Det gamla paret verkade absolut ha noll koll på hur vädret varit och hur det väntades bli närmaste veckan.
Smålänningen hjälpte dom på traven genom att berätta att Madeira hade minusgrader på nätterna och på dagarna hade/skulle temperaturen stiga till 5-7 plusgrader.
Paret tyckte det var tråkiga nyheter men tog det ändå väldigt bra genom att säga...
-Jaja, vi slipper väl snö i alla fall...
Sedan tog dom några vändor med varandra att dom ju skulle ha åkt senare i vår och/eller åkt till Gran Canaria som dom tänkt från början.
Smålänningen hade en fru också så nu var det fyra trögtänkta pensionärer som trodde att dom alldeles jättesnart skulle hoppa på ett flygplan som tog dom till ett Madeira med minusgrader nattetid...
Eftersom man kan vända och vrida på allting så gissar jag att dessa fyra nu är oerhört lättade och glada över temperaturläget, men smålänningen måste väl ändå känna sig bra korkad.

Hotellet jag bor på...
Här på Eden Mar rör man sig på det stora trädgårdsområdet iklädd morgonrock.
Lätta, vita morgonrockar finns på alla rum och dom används.
Jag har aldrig varit en morgonrocksmänniska och jag gissar att jag aldrig kommer att bli det heller.
Alltså hänger min kvar på kroken i badrummet.
Morgonrockarna är bara ett i raden av exempel på att hotellet rör sig väldigt nära lyxläget.
Det är hela tiden något lite extra som får tankarna åt lyxhållet.
Det är inte bara en inomhuspool utan två, varav den ena tar en sväng ut i trädgården också.

 

I trädgården växer 450 arter av växter och alla har dom en liten lapp så att man kan se vad den heter både på latin och engelska.

Gymmet är ett ställe som jag besöker en timme varje kväll.

Fyra dagar har jag varit där.

Ensam har jag varit där två gånger.

En dag var det en tjej där som gick på ett löpband i 20 minuter.

Undrar fortfarande varför hon inte gick ute istället...

Igår dök det in två figurer som antagligen kom direkt från någon av inomhuspoolerna eller möjligtvis från spaét.

Dom hade morgonrockarna på sig och såg otroligt förvirrade och vilsna ut.

Gissar att det var första gången som dom besökte ett gym.

Dom testade motionscyklar och några olika benmaskiner.

En kvart var dom där och den ena hade en mindre snygg oljefläck på sin vita morgonrock bakpå benet när han traskade därifrån.

Inte lämpligt att träna i långa morgonrockar som fastnar i maskinerna...

Varför gymmet har ett antal löpband och några andra olika modeller av trampmaskiner har jag lite svårt att begripa.

Så fort man lämnar hotellet så tränar man nämligen benen och rumpan på ett mycket mer givande sätt än i dessa maskiner.

Däremot så finns det inte en endaste skivstång vilket känns lite klantigt.

Visst, har man skivstång så måste man ha en del vikter men det kunde dom väl kosta på sig.

Platsbrist var inget problem...

Musiken i gymmet kommer från två tv-apparater med musikkanal på.

Mest 80-talslåtar men tyvärr mest sega låtar med 80´talets mesartister.

 

Jag älskar att sitta på balkongen när jag är utomlands, framför allt på morgonen och på kvällen.

Att på morgonen öppna dom enorma glasdörrarna och titta ut över trädgården och havet är fantastiskt.

I år har jag med mig kaffe och kaffefilter och tillsammans med vattenkokaren, filterhållare och en kanna som fanns här njuter jag av kaffet på balkongen.

Varför det finns 50 kanaler på tv´n kan man undra, men det är inget som jag tittar så mycket på.

Frukosten äter jag på balkongen varje morgon.

Fixar kaffe och lagar en stor omelett med mycket smör, mycket ägg, mycket ost och så antingen bacon eller något annat skinkaktigt.

Ja, paprika och gurka också.

Delikat och det håller mig mätt resten av dagen.

Mest pensionärer här så jag som ung har inte ens tvekat en sekund att gå till poolen i badbyxor.

Hotellet har tre restauranger men jag har bara testat en.

Extremt flott ställe som den dagen jag var där serverade en massa olika kött och man fick äta vad och hur mycket man ville.

Perfekt för mig och sanningen är ju att det var därför jag gick dit den dagen...

 

Jaa, varför ha en trappa mellan två plan när man kan ha en sån här ...

 

Känner att jag fortfarande inte berättat vad jag gjorde under den där veckan så jag fortsätter väl imorgon.

Det här tog en sån tid att nu är det helt okej att krypa ner.

Nog för att skrivandet gjort mig varm i handlederna men axlarna struntar jag i just nu...