HALLÅ...

HALLÅ...
Klicka på bilderna så blir dom betydligt större...och roligare.

fredag 29 november 2013

Styrka i benen

Fler och fler gånger så inser jag att jag är ruskigt svag i baksida ben och tillhörande rumpa.
Fler och fler gånger läser jag om hur viktigt det är att vara stark där.
Styrka där ger snabbare löpning.
Jaa, vintern är här så det är väl bara att se till att grilla dom där benen rejält på alla möjliga sätt.
Starka som tusan i april.
Så svårt kan det väl inte vara.
'Utfallstag
'Knäböj
'Hopp/Kliv upp på "något"
'Löpning i min 54 meters backe
'Pistoler....som jag inte ens nästan klarar en enda just nu.
120320_ovn_f
Tack för bilden som jag lånade utan att fråga...

Precis som jag redan börjar fundera på så ser man både här och där att folk skriker ut att målen för 2014 ska om inte spikas, så i alla fall börja klura på.
Anna som jag gillar har lånat sina ord från Intersport som staplat upp tankarna på följande sätt.

Att ha ett eller flera uppsatta mål kan underlätta din träning när motivationen tryter. Det kan hjälpa dig att nå längre i din ambition. Men för att målet ska fungera måste det vara väl genomtänkt och realistiskt. Hur många gånger har du inte satt upp mål som inte fungerar med din livssituation eller din innersta vilja? Hur har det gått?
Tänk så här. Det mål du sätter upp ska vara SMART.

S står för “specifikt”. Målet måste vara tydligt för dig, vad är det du vill uppnå?
M står för “mätbart”. Du måste kunna veta när och om du uppnått ditt mål. Det kan handla om att kunna springa ett visst antal kilometer. Det kan handla om att springa milen på en viss tid. (När min man orienterar är hans mål att inte vara mer än 20 minuter sämre än näst siste man… )

A står för “attraktivt”. Du måste VILJA uppnå målet. Ofta sätter man ett mål utan att den sanna viljan finns. Det fungerar aldrig. Eller så sätter man upp samma mål som någon annan fast man egentligen inte vet varför. Hur många antar diverse plank-utmaningar utan att egentligen veta varför? Ditt mål ska komma i från dig, inte från dina vänner eller någon tidning hos frissan. Ditt mål ska spegla vad du verkligen vill!

R står för “realistiskt”. Målet måste vara genomförbart. Du kan inte gå från soffpotatis till att vinna OS på två månader. Målet måste utgå från där du är idag och ta hänsyn till dina förutsättningar och den tid du har att lägga på träning.

T står för “tidsbestämt”. Du måste veta NÄR du ska uppnå målet.
Så ta lite tid, sätt dig ner och formulera. Ett nytt blankt år med nya möjligheter. Vad vill du göra av det?

Bra att jag samlar på mig olika sätt att se på saken så att jag har bra koll på läget när jag ska göra min planering för 2014.
Det ska bli jättekul att göra det och det kommer som tidigare sagt att ske i dagarna runt jul och nyår.

Det här är då helgen när tomtejäklarna ska steppa in här i huset igen.
Nae, ärligt talat så ska det bli trevligt, inte främst då tomtarna men stakar och annat trevligt.
Det bästa i kråksången är att man får passa på att göra lite fint runt omkring allt det man sätter upp och placerar fram.
Det blir städat och julfint i samma veva.
Kanon!
Att jag ofta lovar en massa bilder och sen ber om ursäkt på söndagskvällen känns ju lite sådär, men jag gör det igen för jag kan inte se att jag ska kunna misslyckas.

Det är den siste november imorgon och jag vet inte om jag ska bry mig om, bara för sakens skull att springa minst 3,1 kilometer imorgon.
Bara för att komma upp i 100 kilometer under november.
Vi får se.


torsdag 28 november 2013

Sju nya löparplagg

Jag kommer hem sent och är trötter om dagen, så Valencia får vi vänta lite på.
Besökte Haga cykel idag igen efter jobbet och idag hann jag även kolla på lite cyklar.
Det skulle vara häftigt med en riktig cykel, men pengar till en sån har jag absolut inte.
Att köpa kläder från 2xu som i vanliga fall kostar 800:- men som nu kostar endast 150:-, måste bara utnyttjas.



Härom dagen ett par shorts.
Idag ett par shorts, två t-shirts och tre linnen.
Idag sex plagg för priset av ett, typ.
Tack Maria för tipset:-)
 
Igår var det ju bönder igen och om ni nu missade det så gär det att se på tv4.se.
På vissa gårdar är det inte mycket action, men på andra händer det verkligen grejer nu.
Så jäkla skönt att se att Micke fastnat för Christina (eller heter hon Catarina) och att han tänker skicka den där skräniga Pia åt pipan.
 
Att Nisse skickade hem Daniella till Muminlandet hade jag inte trott (och inte hoppats).
Dom verkar ha det så grymt kul på den där gården.
Senast så tog ju en massa kort och nu var det ju show när Nisses mamma dök upp med fotoalbum från Nisses barndom.
Nisse dyker upp efter en stund....och säger...
-Det här är inte bra...
-Du ska nog gå hem nu....
Tjejerna kontrade med att det faktiskt hade varit kul.
-Nae, det var det inte, tyckte Nisse
Han säger allting på ett så skönt sätt.
Så naturligt samtidigt som det blir så otroligt orginellt.
 
Vi avvaktar dom två andra gårdarna till nästa gång.
 
Imorgon är det fredag och jag ska satsa på att få en bra fredag, först på jobbet och sen hemma.
 

onsdag 27 november 2013

Nu bönder, imorgon Valenciastoryn

Hello...
Jag började tidigare ikväll med att skriva inlägget om min Valenciatur.
Det blir lite mycket så jag hann inte klart.
Vi får vänta ytterliggare en dag.

Nu har maten puttrat färdigt och ska ner i matlådan och innan dess så tränade jag lite ben med min stora kettlebellkula i famnen.

Eftersom det är onsdag så vet ni vad som väntar mig nu när jag hoppar ner.
BÖNDER...;-)

Imorgon har vi drop-in på frita och det är alltid trevligt.
 

Det är jag.
Jag har shorts.
Saknar...
 
Solen och vattnet och värmen...
Stranden eller här hamnen.
Trevligt var det.
Och varmt.

Colting hyllar kaffet

Som ni ser är inte detta mina ord utan Jonas Coltings.
Lite kul att se att en person man gillar på många olika sätt faktiskt har en hel del gemensamt med lilla mig.
Kan det vara orsaken till att jag gillar honom?
Nja, jag gillade honom direkt har i efterhand insett at vi tycker och tänker rätt lika.
 
Nu har jag spikat tekniklektionen imorgon...
Jag har lektionen lite luddigt i mitt huvud i några dagar.
Sen växer en till sig och får en fin form under någon dag.
Sista dygnet så får den klart tydliga ramar, saker som jag behöver packas ner och lektionen är så att säga spikad, både i mitt huvud och i min planeringsbok.
Bara att genomföra imorgon:-)

tisdag 26 november 2013

Vinterträning

Om jag ska bli en starkare, snabbare och mer uthållig löpare så måste jag såklart träna.
Jag vet att det inte är något problem alls att springa ute på vintern, men sanningen är att jag har klara motstånd mot att ta mig ut.
Att göra upp någon form av tränigsprogram för vintern är knappast någon mening med, då jag vet hur gnällig jag är angående isväder.
Jag tror att jag inuti mitt huvud redan målet upp en bild över vintern.
Spring ute en gång i veckan, för mer kommer du inte att ha lust med.
Träna styrka: ben, mage och rygg.

På Intersport hittade jag den här blå kulan.
Betydligt större än min gamal 8 kilos.
Tycker att handtaget är lite väl tjockt och kan inte riktigt fatta hur en liten kvinnohand ska kunna hantera den där i en svingande hastighet.
Jag har såklart kört ett litet program, men känner att jag måste youtubeá mig fram till nya övningar.
 
Mitt i dom här tankarna om träning i vinter så gled jag in på jogg.se´s forum och där pratades det bland annat om löpning på löpband.
Jo, jag liksom dom flesta andra gillar det inte, men om man jämför och ser det positiva så får man i alla fall inte frost i mustachen på dom.
Hmmm....
Inte för att gräva så djupt i mina nyårslöften men så här stod det som den första punkten...
^^jag ska börja på någon form av gruppträning (typ aerobics)
Ska jag nu äntligen ta tag i den här saken ??
Ja, inte främst för att köra aerobics då utan för att köra lite av varje.
Gym, där jag kan på ett toppensätt träna mina ben och min rygg/mage.
Löpband där jag kan springa.
En massa olika gruppass att tseta på och fastna för.
Utelöpning tillsammans med andra.
 
Mitt arbete betalar halva kalaset vilket är bra.
En annan sak som är toppen är att man kan köpa sig ett kort för ett halvt år.
Precis så länge som man fryser om tårna i det här landet.
Träningskort f.om. 1/1-2013Vuxen 6 mån Vuxen 12 mån
Träna ute 300 kr
Gruppträning (ej i gymmet)* 1 250 kr 2 100 kr
Gruppträning DAG (ej i gymmet)* 800 kr 1 250 kr
Gymträning 1 250 kr 2 100 kr
Gymträning DAG 800 kr 1 250 kr
Allträning 1 800 kr 3 200 kr
Allträning DAG 1 300 kr 2 150 kr
Klippkort 10ggr 550 kr
Extern 400 kr 750 kr
Enkeljympa 350 kr
* Från och med januari 2014 krävs gym- eller allkort för att delta på cirkelgympass.

Allträning kostar alltså för 6 månader 1800:- och det är ju inte så mycket, speciellt inte om man nu kommer ihåg att jag själv bara betalar hälften.

Ska fundera en dag eller tre så får vi se om jag fortfarande är lika positiv då.

Länge sedan jag tittade in till Martina och lite typsikt att jag tittade in där idag när hon skrek ut sitt hat mot dom fulla gymmen.
Istället tog hon på sig och sprang ute.
Med andra ord så går hon och jag olika vägar just nu.

Hittade in på en ny blogg idag.
Imponerande löpare som tydligen liksom jag stod på startlinjen på Valencia Marathon förra söndagen, fast han bokstavligen stod på startlinjen när skottet gick.
Nu slutade det inte lika bra, men en blogg att titta lite närmare på är det absolut.
 

Att den här växten överlevt det här året känns otroligt.
Ett hett fönster med mycket bortglömd vattning, men nu strålar den mer än någonsin.
Idag köpte jag därför en kamrat till den, för att a en tom kruka i fönstret vilket jag haft ett bra tag känns ju sådär.

Ja, det är väl dags liksom...
På något sätt trevligt.
Frågan är var allt tar vägen när ljusstaken kommer upp i helgen.
 
Nu ska jag bara fylla matlådan med maten som ligger i pannan, borsta tänderna och dyka ner i värmen.
Den kallaste natten för säsongen har vi över oss.
-4,3 just nu, men antagligen några grader till imorgon bitti.
Hoppas fiskarna överlever...

söndag 24 november 2013

Träna, tävla 2014...börja tänk

Runners world mailade och berättade om den här rubriken...
Bygg en hållbar träningsplan för 2014
Spännande och perfekt i tid kom den, då det kliar i fingrarna när det gäller planering för 2014.
Jo, jag har tänkt att ha det som mellandagssyssla men jag måste väl kunna tjuvstarta genom att läsa, tänka, överväga, forska och tänka igen, innan det ska ner både tävlingar, träningsplaner och mål för 2014.
Vi ska se här vad L G Skoog ställer för frågor till oss.

1. Sätt ett mål (både långsiktigt och kortsiktigt).
  • Exempel på ett långsiktigt mål: "Innan 2014 är slut vill jag springa milen under 50 minuter och ha genomfört ett maraton."
  • Exempel på ett kortsiktigt mål: "Jag ska följa mitt träningsprogram så noggrant som möjligt, köra core-styrka en gång i veckan och genomföra minst tre backträningspass före jul."
  • Se över vad du bör förbättra – t.ex. styrka, uthållighet, tempo och/eller rörlighet? Gör en rimlig plan. "Hur många pass i veckan hinner jag med, med hänsyn till jobb, familj och andra intressen?"
2. Skriv en träningsplanering.
  • Hur många pass per vecka ska du träna?
  • Pulsering inom respektive vecka – hur ska lätta, medel- och hårda pass fördelas?
  • Vilken typ av pass ska varje vecka innehålla? T.ex. intervaller, backe, distans, tröskel, styrka.
  • Vila/återhämtning. När ska vilodagarna ligga och hur många vilodagar i veckan behöver jag?
3. Genomför träningen enligt planen.
  • Kunskaperna ökar: Du får större förståelse för hur din kropp reagerar på träning.
  • Färdigheterna ökar: Du utvecklas och blir allt bättre på det du tränar.
  • Insikt/förståelse: Du ser orsaker och konsekvenser samt förhoppningsvis träningsresultat.
4. Utvärdering när säsongen är slut.
  • Klarade du dina tränings- respektive tävlingsmål?
  • Träningsdagboken: Gå igenom dina noteringar – hur du tränat och hur kroppen svarade på träningen, eventuella formsvackor, sjukdomar mm.
  • Sätt upp nya mål!

Alternativ träning att testa under återhämtningsperioden
• Yoga: för smidigheten och själen.
• Simning/vattenlöpning: för att avlasta benen men upprätthålla syreupptagningsförmågan.
• Gruppträningspass: något roligt för styrka, koordination och syreupptagningsförmåga.
• Massage: eller en besiktning av en sjukgymnast eller naprapat.
• Styrketräning: för att stärka svaga muskler som på sikt kan skapa obalans och snedbelastningsskador. Passa även på att kolla styrkan i höfter, rygg och bål.

Nu har vi dom nedskrivna och då gör vi så som vi tänkt, nämigen att vi tittar och funderar på dom här ett tag och återkommer med svar längre fram.

Erkänner att jag börjat snegla på intressanta lopp inför 2014 och än så länge så går jag bara efter ställen som skulle vara intressant att besöka.
Jag har haft Valencia som ett ställe att besöka i säkert 10 år och sanningen är att jag faktiskt inte har någon mer plats som jag känner så för.
Det här är alltså bara "okejplatser"

Stavanger Maraton, troligen den 30 augusti.
Barcelona Maraton, 16 mars.
Prag Maraton, 11 maj.
St. Petersburg Maraton, 29 juni

100 miles of Istria,(Kroatien) 165km, 105km eller 65km., 11 april

Som sagt, en del saker att fundera på...
Kul saker.
Nu ska jag träna lite.....triceps, baksida ben och rygg...
Eller ska jag vänta med rygg till imorgon när jag antagligen köper mig en Kettlebell

Förra året...

För ett år sedan så såg det ut så här hos mig.


  

    och den 28 november såg det ut så här.
Efter en sån här kall och allmänt dyster helg så fattar jag varför jag försökte göra fint och lysa upp förra året.
Jag börjar med att plocka lite iordning nu så får jag ta fram julsaker nästa helg.

Valencia Marathon 2013

Min uppladning inför det här loppet kommer jag tillbaka till i slutet av det här inlägget.
Söndagen den 17 november och jag väcktes upp av alarmet på telefonen.
Eftersom varken tanten på frukosten eller dom i receptionen var speciellt språkbegåvade (inte alls) så hade jag inte brytt mig om att fråga om jag kunde få en liten specialfrukost tidigt på morgonen, för frukosten hade inte börjat sin servering den tiden jag skulle lämna hotellet.
Saknade kaffet, men eftersom jag köpt på mig en del smör, skinka, korvar och ostar så åt jag tills jag var proppmätt.

Vädret hade varit intressant ända sedan i tisdags när jag landade i det varma landet.
Tv´och vädret på yr.no hade varit enstämmiga i att det skulle bli en kall dag, en mulen dag och kanske även en regnig dag.
Tittade ut och trots att det inte var direkt ljust så syntes det att några moln fanns inte på himlen.
Tittade på telefonen och då hade dom minsann ändrat till en klar dag.
Grrrr....men det skulle vara svalt.
Tog med min lilla ryggsäck, en flaska vatten och eftersom vädret var klart så fick mina solglasögon följa med också.
Jag hade 2,8 kilometer till parken där jag skulle få lämna av mig min väska och överdragskläder.
Jag gick!
Vid första rondellen så visade termometern + 9 grader.
Tur att jag hade vantar på mig.
Klockan var tio över åtta när jag kom fram.
Såg att det var proppat vid väskinlämningen och jag insåg att det skulle ta en stund att komma fram där.
Kallt var det så jag hade ingen lust att klä av mig innan tjugo minuter innan start.
Inte hade jag tänkt att smörja in kroppen i liniment för första gången sedan jag spelade en kall fotbollsmatch som nioåring heller.
Andra smörjde så att en linimentdoft spred sig runt i hela parken.
Det kändes oerhört onödigt trots att det nu var lite kallt.
Jag hade tejpat nipplarna och jag var glad att jag för ovanlighetens skull kom ihåg det.
Det fick räcka.
Då kom den där godingen som jag gillar så mycket, förutom när jag springer långt...
Solen.
Jodå, lika bra att bli av med väskan och allt därtill, sen traska upp för trappan där borta och mjuka upp där, i solen.
Inga problem alls att klara sig i korta tights och linne.
Massor med folk i starten och ingen direkt ordning heller vad jag kunde se.
Insåg att den första biten skulle gå väldigt långsamt och det skulle vara trångt en bra stund.

Precis så gick det och det gick inte att börja springa förrän man kom till startlinjen, vilket var några minuter efter att startskottet gått.
Nu visade det sig ju att tiden togs från den stunden så det var ju helt lugnt.
Här har starten gått för någon minut sedan för startlinjen var längst bort på bron.
Dom som bara sprang tio kilometer syns här till höger, medan vi som sprang långt är till vänster.
Mycket folk och många som sprang i gäng bredvid varandra gjorde att man ibland blev fast bakom vilket var frustrerande.
Efter tre kilometer kom vi ner till inre hamnen och efter ytterliggare en halv km så passerade vi mitt hotell nere vid stranden.
Jag hade ju fått för mig att vi skulle ner på strandpromenaden, men så var det ju inte.
Det var inte så att mina ben var på riktigt studshumör den här dagen, men det gick inte tungt heller.
Det var svårt att springa i sitt eget tempo och jag trodde nog att den första milen skulle ta 52 minuter.
Då hade jag ingen jättekoll men nu ser jag att den första milen faktiskt tog 51,24 och det var dom första fem kilometrarna som gått lite sakta.
Det var någon period strax innan 20 km som man sprang på en lång, rak gata med solen mitt i ansiktet.
Då var första gången som det kändes påfrestande.
Andra milen gick som den första ganska bra, men inte det där lätta sköna steget.
Kilometertempot har jag hela tiden på klockan så den andra milen trodde jag nog strax under 50 min.
Ser nu att den exakta tiden var hmmmm....fanns det ingen tidskontroll vid 20 ?
Ingen som tog min tid i alla fall, men den har tagit tiden vid halvamara(21097m.) och från 10 km till halvmara så har jag hållt 5,01 tempo.
Halvmara passeras på 1,47,07 men att den var så pass okej trodde jag inte då.
Jag måste litat på min klocka som sattes på en bra stund innan jag passerade startlinjen.
Ungefär vid 27 kilomter blev det plötsligt väldigt jobbigt.
Benen kändes klart tyngre och det blev allmänt mer ansträngande.
Ser nu på min puls att den just då kom upp över 180 för första gången.
Då kom tanken, att det här kommer inte att gå bra....jag kommer att få gå stora delar av de avslutande 15 kilometrarna.
Jag slog bort dom tankarna och lufsade på, endast med tanken att ta dig nu bort till 30 km, så får du vila lite där.
Ser att tempot från halvmara till 30 km var 5,05 tempo.
Strax över fyra minuter stod jag vid vätskekontrollen vid 30 km.
Jag drack, pustade, drack igen, stretchade lite och drack.
Det kändes sedan oväntat bra och mitt tempo var en bit under 5,00.
Närmade mig 33 och nu hade det blivit jobbigt igen.
Återigen fick jag bestämma mig för att kämpa, den här gången till 35 kilometerskontrollen.
Dom fem kilometerna hade gått i 4,43 fart när jag väl kom dit.
Ni ska veta att det mer eller mindre kändes som om det var precis att jag överhuvud taget orkade fram.
Precis som vid förra kontrollen stod jag stilla i lite mer än fyra minuter.
Vid det här laget så fanns inte 3,30 alls i min tankar.
Frågan är om den tiden ens fanns efter två kilometer??
Nu stående vid 35 km så kändes det som om jag skulle hamna lite över 3,50 men just då så brydde jag mig väldigt lite om den saken.
Jag ville komma i mål och slippa det här.
Hur skulle jag nu springande kunna ta mig till 40 km.
Jag hade med mig en flaska vatten från 35 och tur var det för vid 37,5 så var jag igen helt slut.
Jag stannade och drack...och pustade.
Löpningen, alltså när jag löpte och inte stod stilla gick fortfarande i ett bra tempo.
Tre minuter stilla blev det den här gången.
Nu måste jag bara klara mig bort till 40 km tänkte jag och sprang samtidigt genom en dusch utmed högersidan av gatan.
På många ställen hade dom brandbilar utställda som duschade dom hetaste löparna.
När jag kom bort till 40 km så blev jag rädd att det inte skulle vara någon vätska där.
Dom kan väl inte slopa vätskan här bara för att man snart kommer i mål??
Jag kommer att dö....
Vattenflaskan dök upp och jag tog en och stannade.
En tant försökte övertala mig att ta en banan.
Hon fick verkligen fram att jag såg ut att behöva den där.
Jag skrattade och bara drack vidare.
Två minuter stod jag där.
Jag var inte alls säker på att jag därifrån skulle ta mig löpande till mål, men nu kändes det bra.
Svagt utför, fullproppat med folk som skrek och det kändes helt okej.
Många, många hade riktigt haltande steg och det syntes att dom hade kramp upp över öronen.
Det hade inte jag ett spår av.
Den enda gången som det gjorde ont var när man fick tvärbromsa för att den som sprang framför plötsligt stannar.
Det hände många gånger och även här vid 41 kilometer hände det.
Mina steg var snabbare än alla andras och jag forsade fram, kryssande mellan dom som stannar och dom som haltar sig framåt.
Att se byggnaderna vid Ciudad de las artes y las ciencias var helt underbart och här har man precis svängt av vägen för att forsa ner i parken.
Den här bilden tog jag dagen efter racet.
Racedagen var här fullproppat med folk.
Någonstans här tog jag av mig lurarna för nu ville jag bara höra ljublet och applåderna.
VVMR1467.jpeg
Gissar att vi här har 100 meter kvar till upploppet.
Snart åker brillerna av.
VVMA8184.jpeg
Väl uppe på upploppet så hade man inte bråttom i mål.
Alla jublade i fatt med publiken och alla sträckte armarna i skyn.
Det här var en avtackningsscen mer än vanligt upplopp och det var fantastiska hundra meter där uppe.
 

I mål så fick man medalj, en kolhydratpåse med söt dricka och en massa bakverk.
Ett nät med apelsiner skulle dom också ge oss men jag såg ingen som ville ha det.
Min sluttid blev 3,45,05
Jag hade stått still i ungefär 13 och en halv minut på dom senaste drickaställena.
Min sträcka från start till mål var 43,4 kilometer, vilket känns otäckt mycket.
Löparmässigt så är jag alltså där vid 3,30, men det gäller såklart att undvika dom där långa stoppen.
Sen undrar jag över hur mycket tid man tappar av långsamma/stannande människor framför...
 
Ungefär så där kände jag och upplevde det där loppet, men hur var loppet egentligen.
Mycket bra startområde och att få lämna in sin väska är såklart bra.
Att det skulle vara trångt och mycket folk i början förstod jag ju, men jag fattar knappt fortfarande att det var så mycket folk i närheten hela loppet.
Vätskekontrollerna som dök upp var femte kilometer serverade vatten (i flaska som var lätt att slita med sig och lätt att dricka ur medan man sprang) och någon sliskig röd sportdryck(jodå, jag drack en del på senare delen).
Någonstans fanns det banan och någonstans fanns det gel.
Det braiga med det där var att man redan innan fått uppgift om var man fick vad.
Publik var det utmed hela banan, glesare ibland och fullproppat ibland.
Många var tysta och såg mest skeptiska ut, medan andra var riktigt i gasen.
Jag och alla andra hade sitt förnamn på nummerlappen, men det var väldigt få som kollade där och sa mitt namn.
Max tio stycken skulle jag säga så desto roligare när man hörde det.
Många barn var söndagsfinklädda och stod med sina föräldrar utmed gatorna.
Många av dom sträckte ut sin ena hand så att man skulle kunna klatscha med dom.
Jodå, jag var med på dom noterna ibland.
En hel del musik utmed banan och bäst var en grupp barn som körde macarenadansen till just den musiken.
Då kunde man inget annat än skratta.
Ett gäng pensionärer var utklädda och showade på ett ställe.
Många grpper med rejäla trummor dök upp och piggade upp.
Som Lisa, som också sprang loppet så håller jag med om att lugn stämningsmusik som Vangelis inte ger så mycket i ett sånt läge.
I skuggan, för visst var det skugga ibland bland husen, så var det alldeles lagom, men när man hamnade längre stunder utmed solbelysta gator så kändes man aningen stekt vilket inte är en skön känsla i ett maratonlopp.
Man sprang förbi alla sevärdheter man kan tänka sig och det är såklart trevligt, men som sliten maratonlöpare så är man inte så mottaglig mot såna saker.
Jag sa ju innan att jag ville springa det här loppet för att det verkade så fräckt.
Jag sa också att jag skulle njuta.
Vilket skitsnack!
När jag sprang det så upplevde jag det inte som det minsta fräckt och njöt gjorde jag inte heller.
Sen...tar det inte så många minuter innan man tänker på den saken och det stället och den händelsen och känner att det var bra fräckt ändå.
Loppet och hela staden är platt och om jag tänker tillbaka nu så kan jag bara minnas att jag kände att det gick uppför vid tre tillfällen.
En gång upp över en bro och så två gånger under den sista milen.
 
Nu med loppet närmare en vecka i minnet så kan jag bara säga att det var väldigt bra.
Eftersom det var en envarvsbana så var banan trevlig och omväxlande.
Att springa med en massa pubik är kul och speciellt när man passerar dom som låter mycket.
Att komma in i parken och sen in på upploppet är väldigt speciellt och något som jag aldrig kommer att glömma.
När jag sprang så tänkte jag mycket, bland annat att jag aldrig ska springa mer, att jag aldrig ska tävla mer, att jag aldrig ska springa maraton mer och att jag inte ska springa Valencia maraton igen.
 
Jag har totalt ändrat mig på mindre än en vecka.
JAG VILL SPRINGA VALENCIA MARATON IGEN.... och jag vill ta mig tusan göra det under 3,30.
 
Irriterande var att när man hämtat sin väska och fått sina saker efter målgång och verkligen ville ut i parken och lägga sig på gräset och dricka lite vatten, var att då stod det en satans massa publik där för att riktigt vara beredda på att ta emot sin släkting som det såg ut på dom skulle dyka upp mer än halvdöd där vid grinden ganska snart.
Man fick buffla sig fram och till slut så kunde man slå sig ner ute i gräset.
Underbart att bara få sitta och ligga där ett tag.
Sen skulle jag hem då.
Jo, jag hade några euro med mig, så visst hade jag kunnat ta en taxi, men varför kunde jag inte gå i solskenet.
Det gjorde jag, men halvvägs hem så hade jag så ont i ryggen att jag fick köra lite gymnastik på trottoaren.
Hade inte känt något  i ryggen eller någon annanstans heller förresten, under loppet, men nu gjorde det ont i ryggen.
Av erfarenhet så vet jag att det inte är någon fara, utan det går över snabbt och lätt.
Det var precis vad det också gjorde.
 

Min stortå ser helt okej ut här efter duschen, men jag kände där och då att den där nageln kommer att ha en annan färg om några dagar.
Jag har inte tagit ett nytt kort på den, så ni får vänta och se...
 
Uppladdningen ja, som jag helt ovetenskapligt brukar dela in i fyra delar...
Sömn/Vila/Återhämtning
Mat och dryck
Träning
Ta hand om kroppen inför
 
Eftersom jag jobbade måndagen den 11 november och sedan hade semester fram till loppet så hann jag både sova och vila på ett utmärkt sätt.
Jag hade aningen svårt att somna natten inför loppet och det var inte oro inför loppet utan att jag låg och irriterade mig på vad jag läst i en av mina böcker tidigare på dagen.
Återhämtning efter tidigare pass hade jag absolut också fått.
13 dagar innan loppet så sprang jag en 22 kilometers och sista veckan så sprang jag nere i Spanien 11 km på onsdagkvällen och en riktigt lugn 5 kilometers på fredag morgon.
Sömn/Vila/Återhämtning måste få högsta betyg.
 
Dom första dagarna där nere så både åt jag och drack jag allt för lite.
Som vanligt blir orsaken att jag inte var hungrig och inte törstig.
Sen skärpte jag till mig på båda punkterna och åt och drack för att min kropp nog behövde det.
Det blev väldigt mycket smör, ost och skinka.
Att jag inte fick kaffe på morgonen spelar nog ingen roll, mer än för min hjärna.
Kvällen innan så åt jag faktiskt lite chips, för jag blir påverkad av sockerråttorna på jogg.se, när dom skriker ut hur bra det är med chips kvällen innan.
Chips åt jag ju också mitt bland alla ultraintervaller i somras och då upplvede jag det som en bra grej.
Jag provade en modell på att äta inför och jag vet att jag absolut inte kände något som helst obehag i magen under loppet.
Om det var rätt metod är inte lätt att veta.
Jag kanske hade kunnat ätit lite bättre och smartare sista dygnet men betyget här måste ändå bli en fyra av fem.
 
Träningen inför det här loppet är som vanligt ganska långt ifrån så som jag skulle vilja ha det.
Att springa två gånger i veckan är minst en gång för lite.
Intervallpass och tröskelpass har varit något enstaka men alldeles för få.
Hade bestämt mig för att köra coreträning hårt under oktober men av detta blev det nästan inget.
Betyget för träningen blir en knapp tvåa.
 
Att i övrigt ta hand om kroppen inför gjorde jag i alla fall delvis på ett bra sätt.
Jag körde gymnastik några gånger dom sista dagarna.
Jag smörjde in mina torra fötter med en god kräm några gånger.
Till och med så gick jag och klippte mig dagen innan loppet, eftersom jag kände mig onödigt långhårig.
På minussidan får jag väl ta och nämna den stora mängden promenader dom sista dagarna.
Jag älskar att gå när jag kommer till värmen och till nya spännande platser.
Så härligt att i shorts ge sig ut på äventyr till fots och se om man kommer dit man tänkt eller om man kommer till något annat spännande ställe.
Det borde vara en bra uppvärmning med mycket promenader, men av erfarenhet så tror jag inte att det är det.
Vi ger ett medelbetyg på tre till den delen.
 
Angående det här med pulsen som jag tycker är mycket intressant och viktigt är det ju som så att när pulsen når 180 så blir det många snäpp jobbigare att springa.
Den saken är klar.
Pulsen måste alltså hållas där under och frågan är hur det ska gå till...
Varför höjdes pulsen efter ungefär 27 km ??
Den saken har jag nu inget svar på, men detta är något som jag måste forska i.
Prio 1 helt enkelt.
 

Och här kommer då ett färskt kort på min tå.
Ja, det var den större av de två vi snackade om.
Nae, jag hade fel i att nageln skulle få en annan ton (typ lila).
Det som hänt är att det är en blodblåsa modell liten som sitter på ett klart känsligt ställe.
Den lyfter upp nageln lite vilket inte är toppen på något sätt.
Jaja, det löser sig.
 
Nu stänger vi inlägget om Valencia marathon 2013.
 




lördag 23 november 2013

Växjö ?

Ser fram emot helgen som helt klart kommer att gå i skrivandets tecken.
Ska bli skönt att sätta ord på allt jag varit med om för att se, lära och reflektera och ha alla mina nuvarande tankar på ett ställe som jag kan titta tillbaka på.
Jag började inte nu ikväll utan kvällen har mest gått i glidande runt för att se vilka platser man kan besöka i världen.

I helgen måste jag till att börja med bestämma mig om jag ska åka till Växjö den 14 december och springa sextimmars inomhus.
Det skulle vara spännande men sanningen är att en sån kort tripp kostar en del och det är frågan om jag har råd med dom pengarna.

Tåg, Norrköping-Växjö 321:-
Löpning                         650:-
Hotell                             552:-
Tåg, Växjö-Norrköping 194:-

Sammanlagt: 1717:-
Som sagt, en del pengar blir det.

 

Vi syns imorgon...

torsdag 21 november 2013

Min bleka shopping

Ja, jag ska vräka ut varenda ord om Valenciaresan och självklart tassa in på ämnet shopping då också.
Min shoppingskörd var ju det blekaste man har sett.
Håll i hatten så kommer fynden.
Jag tänkte, att varför inte liksom...

Den här har jag kanske redan visat?
Jag bara sögs in bland julsakerna på El corte ingles (varuhus) vilket var överraskande.

Den här köpte jag på flygplatsen.
Det är en liten kopp som nog bara rymmer 1,2 dl.
Vi får se om jag har den till saltvattensup här hemma eller om den får följa med till jobbet.

På tal om små så är dom här två flaskorna väldigt små.
Dom här två rymmer sammanlagt ett kvarter.

En kortärmad tröja lyckades jag få med mig hem.
Billig var den också.
Nu byter vi ämne för den här ljudboken köpte jag inte.
Däremot är det den som nu snurrat i min bil i en månad.
Jag har njutit av både historien och Nessers berättarröst.
Mycket braaaaa....
 
Fredag imorgon och helgen är på gång.
Detska bli kallt ute så jag kommer säkert att hinna skriva en hel del här inne i värmen, antagligen med en kopp kaffe i närheten.
 
Ultraintervallerna som jag i alla fall har funderat på tänker jag klokt nog att slopa.
Jag ser för det första inte poängen i att springa det när jag gjorde så bra ifrån mig i somras.
Till på köpet så var det ju inte så många dagar sedan jag sprang ett maraton.
Riktigt kallt ska det också bli.
Inte vill jag kasta bort en hel fredagkväll på att sova och sen inte göra annat än att springa och sova under hela lördagen.
Nae, givetvis så ska jag inte springa UI nu.
Däremot så lär det bli en sväng med löparskorna på.
Om ni vill se lite bilder (och text) från Lisa som sprang maran i Valencia i söndags och som redan skrivit ner sin race report, titta då in här...

onsdag 20 november 2013

3,45,05

Your Finish Certificate
Jag gillar att tiden på loppet togs från startlinje till mållinje.
3,45,05 är inte vad jag hade hoppats på men med tanke på mina stopp den sista milen så är det inte så illa.
Hade jag vetat att tiden var som den var så hade jag klarat under 3,45 för jag hade allt annat än bråttom på det upploppet.
VVMA8184.jpeg

Jag har idag efter jobbet sett Bonde söker fru programmet från förra veckan och nu ska jag snart se dagens avsnitt.
Ord om dessa kommer någon av följande dagar.
 
Jag har så mycket att skriva om nu så vi får ta det lite allt eftersom.
Givetvis så ska jag ta en helhetssyn på min semestertripp till Valencia för att bena upp om det verkligen var så som jag tänkt mig och vad kan jag lära inför kommande resor.
 
Jag har där nere läst ut dom två böcker som var planen.
Till på köpet så har jag läst två böcker till, så nu efter fyra lchf-böcker (i tillägg till dom tidigare) så kan jag utan vidare ta jobb som kostexpert både här och där.
Ni kan kalla mig doktor, ta mig tusan.
Nu efter dom här böckerna så skulle jag också skriva en text om mitt sockerliv från tidig barndom till mitt nuvarande lchf-liv.
Jag har börjat skriva lite stödord, men vi får ta det här efter allt det andra.
 
Givetvis så ska jag också skriva en ordentlig racereport från Valencia maraton.
Både mina tankar och beteende inför loppet, under loppet och efter loppet.
Tror det finns en del att lära efter ett sånt här lopp och jag ska bena rejält.
 
När väl det är gjort så kan jag nog börja kolla på nya utmaningar.
Var och när ska jag springa här näst och vad ska jag egentligen ha för mål inför 2014.
 
Mitt mål just nu är att laga matlåda, borsta tänder och hoppa i säng med bönderna...
Tydligen kvällsmöte på jobbet imorgon så några långa uppsatser lär det inte bli här imorgon.
Jag tittar såklart in och skriver något i alla fall.
 

tisdag 19 november 2013

Back home

VVMN2893.jpeg
Jag är hemma igen...
Berättar allt men det får bli en annan dag.

måndag 18 november 2013

Bra sista dag

Sista dagen här håller på att ta slut och jag tycker att det är sorgligt.
Å andra sidan så har jag absolut gjort det jag ville göra här.
I förmiddags så la jag mig på en brygga i hamnen och läste.
Då och då doppade jag ner fötterna i vattnet     och det var bara så skönt.
Några såna upplevelser till hade inte gjort något.
Givetvis gick jag sen på en rejäl promenad.
Drack kaffe, besökte vetenskapsmuseet, shoppingsug och en tapasmåltid på hemvägen.
Perfekt på alla sätt.
Tack valencia.







söndag 17 november 2013

Lever, men knappt är det.

Springa??
Aldrig mer.
Om det var fräckt idag??
Inte alls.
Om jag njöt av läget??
Inte en sekund.
Sådär kände jag för några timmar sedan.
Nu ser jag klart annorlunda på saken.
Berättar om loppet när jag kommer hem.
För många nödvändiga stopp sista milen och för långsam start gjorde att jag landade på 3,48, tror jag.
Det var otroligt mycket folk och trångt hela vägen.


Nu ligger jag och ser på golf, mätt efter en god middag.

Imorgon är det sista dagen här och jag hoppas på sol och att jag hinner lite annat.

lördag 16 november 2013

frisör, shopping och Oceanografic

Nu är det kvällen före loppet.
Jag har ju hela tiden tänkt att göra detta för att det ska bli så himla fräckt.
Den känslan kommer jag att ha klockan nio imorgon när loppet startar.
Vad jag har för känsla mellan tolv och ett får vi helt enkelt se.
Idag har jag varit på shoppingtur och även kollat på Oceanografic, vilket var ungefär tio gånger så stort som jag trott.
Fräckt var ordet!


Direkt efter frukost så hade jag bokat tid hos frisören.
En frisör som inte kunde ett ord engelska.
Det löste sig genom att hon direkt pekade på en gammal bild av Beckham.
Si, sa jag.