Lördagen...
Låt oss först konstatera att det var 7 månader sedan jag flyttade in här.
Låt oss vidare konstatera att det var inte igår som det visades upp en nymålad planka eller något liknande.
Antagligen så var det i oktober, tidigt i oktober.
Nu gör väl inte det jättemycket då jag trots allt fixade så länge jag behövde för att både ha det som jag vill och bo i det.
Inte alls konstigt kanske att man tar en renovering i perioder.
Jag har gjort en massa...
En massa saker på såna sätt som jag trodde att jag ville ha det.
På den punkten så ger jag mig själv högsta betyg.
Jag hade en klar bild redan när jag flyttade in hur jag ville ha det.
Tapeter, färger och allt annat runt omkring trodde jag mig ha koll på, på en tid när jag hade varit inne i huset en gång, ungefär 20 minuter.
Och det visar sig att jag hade...
Bra förarbete med mängder av timmar bläddrande i tidningar.
Mycket av köket återstår men en anledning till det är att jag ser en förändring några år bort och det får liksom se lite halvfärdigt ut just nu.
Allrummet som jag kallar det ovanför trappan är ett rum som jag inte riktigt får grepp om.
Dom branta väggarna gör att rummet är svårt...
Jag har en massa böcker och dom vill jag ha där, men frågan om hur och var får läggas på framtiden.
Ibland är jag där uppe och flyttar en liten bokhylla några centimeter, eller kanske bara vrider på den.
Sen går jag ner igen...
Trädgården som jag skulle skaffa mig stenkoll på nu under vintern har jag ganska lite stenkoll på.
Jag skriver ibland upp en tanke eller ett aha...
Idag hittade jag "snöbollslök" skrivet på ett blad i mitt block.
Jaha, snöbollslök....
Jag googlar...
Tror kanske att det är dags att återigen plocka fram min trädgårdsbok som redan när jag läste den sist lärde mig att man ska tänka det stora först.
Vilken liten blomma som ska blomma i några veckor tar man sist.
Nej, det var inte för att fira sjumånadersdagen i huset som min middag såg ut så här.
Nae, det berodde helt enkelt på att jag tyckte mig ha väldigt mycket ost i mitt kylskåp.
Nae, detta var alltså ingen plan på något sätt att jag skulle ha ostafton i helgen.
För att skämta lite med lchf så skulle man kunna säga att det är så här det blir.
Pålägget samlas på hög i kylskåpet eftersom jag aldrig äter bröd.
Tycker att jag äter massor av ost, men just nu var det lite väl mycket.
Mätt blev jag också kan jag lova.
Till efterrätt kändes det helt rätt med något som var motsatsen till kletig ost.
Frågan är nu om vi ska gå in igen på varför detta blev en skitdag.
Hmmm....
Inget kaffe har jag kvar i kannan heller...
Naw, jag har ingen större lust att bena i det just nu men jag kan säga att vi människor har det inte så jäkla enkelt.
Visst, vi har alla möjligheter att fixa både det ena och det andra om vi nu har lust med det.
Jag tror att det faktum att vi har så kvalificerade hjärnor och hjärtan ställer till ett helvete för många av oss.
Den där hjärnan som kan räkna ut 147x18 och kan komma ihåg både vad vår fröken i första klass hette och vad hotellet i Spanien som vi besökte för mer än 20 år sedan hette är inte bara till godo det kan ni skriva upp.
Man kan vrida och vända på allting tills man blir helt snurrig men fortfarande så hör man saker som ger en "ahaaa-är det möjligt upplevelser".
Läser hos Martina att en tjockis som ligger och tycker synd om sig själv och samtidigt tuggar vidare på chokladkakan inte bara har svårt att bryta sitt sockerinvanda beteende utan tänker också omedvetet kanske, att "en sån looser som jag ska ju inte lyckas".
Jag ska inte lyckas sluta...
Jag är ju inte värd att bli lycklig...
Otäckt men möjligen sant...
Antagligen sant.
Vet att jag ofta genom åren sett mig själv med "looserögon" som inte har på den här planeten att göra.
Varför ??
För att jag inte tycker som alla andra, tror jag har varit en anledning.
Tror det finns flera.
Undrar om mitt sockerberoende som jag så grymt känner igen efter ha läst Gunillas bok har med saken att göra.
Visst har jag hatat mig själv en massa gånger när jag har proppat i mig så att jag haft magvärk i timtal, men att jag på det sättet som hon berättar om, se ner på sig själv, det visste jag inte.
Kanske är det så...
Nu är det ju inte så att jag hela tiden tänker på att jag inte har på den här planeten att göra, bara så ni vet.
Å andra sidan så behöver ju inte det betyda att jag är något dåligt.
Jag tycker ju nämligen att den här planeten är dålig och då kan man ju lika gärna se det som att jag är den braiga och planeten är den kassa och att vi därför inte passar ihop.
Så är det nog lika ofta som motsatsen faktiskt.
Igår när jag gick och fick sol på nästippen så tänkte jag att det är gasnka spännande att leva ändå.
Sanningen är ju att vi inte har en aning om vad som kommer att hända i våra liv imorgon, nästa år och om 25 år.
Spännande...
Men idag skulle jag lika gärna kunna lägga mig och aldrig resa mig igen.
Och det utan anledning.
Ja, jag lever på en skör liten tråd...
Jag ska lägga mig ner men kan faktiskt lova att jag kliver upp igen imorgon när jag vaknar, eller strax därefter.
Läser att Big brother-Sanna har rest sig upp för sista gången eftersom hon dött.
Inte oväntat...
Hon hängde väl under en bro i höstas också, men blev bara sönderslagen den gången.
Inte för att vara taskig men jag minns henne från Big brother huset när hon låg i sin säng med solglasögon på sig och var enbart skittråkig.
Är man skittråkig i solglasögon när man ska vara allt annat än skittråkig i tv så är man skittråkig.
Nae, jag tänker inte göra som alla andra och skriva "rest in peace" för vad är det för trams egentligen.
Man är död...
Thats it...
Man behöver varken fundera på att vila eller om det råkar vara fred, varken under jord eller i Irak.
Slutar där tror jag...
Jag som inte skulle bena så förbannat...hahahaaa
Snart morgon igen och då får man en sån läckerbit runt läpparna igen...
Positiv kille...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar