Att inte sova funkar ju inte så den grejen är ju inte så mycket att göra åt.
Däremot så tycker jag att det är för jäkligt att man befinner sig nedfryst hälften av sitt liv.
Den saken kan man till skillnad från sovandet göra något åt.
Att bo i det här landet är inte smart om man nu inte gillar kyla, is, tvågradigt regn och snö i massor.
Jag gör det inte.
Nu har jag sett fram emot min Madeiraresa länge och likatusan så är det två månader kvar.
Alltså så ser jag fram emot något i närmare ett halvår, något som sen pågår i en vecka.
Visst, man kan glädjas att se fram emot något men man kan också inse att jag kastat bort ett halvår av mitt liv som en infryst strömming.
Jag hade tänkt att ta ner lite belysning ute och sedan lägga ner den i julkartongen och stänga den för säsongen men jag tar mig inte för att ens öppna ytterdörren och ta ner den.
Det skulle ta en halv minut max...men tio minusgrader gör att jag låter bli.
Jag vet inte om jag lever så fantastiskt mycket under dom få månaderna när det är relativt varmt i det här landet, men jag vet att jag i alla fall inte lever nu.
Jag finns här, men mer är det fasan inte.
Det känns så otroligt främmande att det ens kommer att bli vår så att sätta sig och planera planteringar, altaner, blommor, uteplatser och sånt känns bara märkligt och mer knepigt än man kan tro.
Jag oroade mig över hur jag skulle ha det här hemma vid jul och nyår, men sanningen är att dom veckorna gick jättebra.
Jag mådde bra och jag inser att anledningen till det är att temperaturen då visade +, ibland till och med + 5.
Att se snön försvinna och kunna ta en tripp ut utan att förfrysa öronsnibbarna av sig var toppen.
Inte för att vara negativ här och nu men antagligen så har jag inte tinat upp imorgon heller och därmed inte fått något gjort.
Eventuellt lite grädde framåt kvällen...
Som sagt....två månader kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar