Kaffet har varit slut i kannan i mer än en timme.
Tuff lördagkväll med andra ord.
Lika bra att köra gång här för jag har en hel hög med saker att ta upp...
Har inte helt släppt dom där bilarna än och igår när jag tittade så fick jag till och med lite roligt.
En Fiat Punto med hela 79 bruntekrafter var till salu.
Inget konstigt i det kanske.
Inget roligt heller kan man tro....
Jo, Fiaten hade farthållare....hahahaaaa
Lätt gjort att trampa till lite hårt på gaspedalen och bilen sticker iväg som en raket utan att man ens hör ett brum från motorn...
Tror inte det va.
Tror att man får trampa den där pedalen genom golvet på bilen och medan bilen låter som en epatraktor utan ljuddämpare så skakar sig bilen upp till 82 på 90 väg.
Farthållare....hahahaaa
Hittade ett par snygga bilar idag också.
Nissan Juke, som vi känner igen vid det här laget.
Coolt att ha en reg.skylt med LOE, när man älskar geniet Erlend Loe.
Volvo C30
Just det, en Volvo som ser ut som en bil ska göra.
Bara 89.900:-
Vi lämnar bilarna.
Ann Britt på jobbet frågade mig igår om jag sett repotaget om en svensk som hade genomfört en klart speciell tävling.
En Ironman om dagen i 30 dagar i rad.
Kan det vara möjligt tänkte jag.
Ironman är fullängdsdistansen i Triathlon.
3,8 km simning
18 mil cykel
42195 meter (maraton) löpning.
Dom sakerna efter varandra.
Den här tävlingen som tydligen var i Italien så körde man alltså en sån här ofattbar fysisk grej inte bara en gång, utan 30 gånger.
Det är ta mig tusan helt otroligt.
Jag hittade såklart klippet från svt-sporten och sen tog det inte lännge förän jag hittat hans blogg också.
Ha tjej (eller var det fru till och med) skrev...
Ja, han hade ju annat för sig.
Tänk att vi människor klarar av en sån här grej.
Återhämtning läser man så ofta om, men tydligen så klarade sig dom här med att återhämta sig det halva dygnet som dom inte tävlade.
Dom tävlande trodde helt klart att det skulle vara möjligt att hålla på med den här sysselsättningen i ganska många dar till.
Här är bloggen om ni inte tror mig.
http://motiverad.nu/
Jag som inte har riktigt sådär höga och fräcka mål....än, får nöja mig med att hanka mig fram klart kortare distanser.
Eftersom jag nu inte ska vara med i Höstmilen pga. min förkylning så letar jag efter ett nytt lopp.
Jag har titttat på nästa helg tidigare, men utan att hitta något.
Idag fanns det plötsligt ett lopp nästa helg som funkar.
| 2013-10-27 | Sjögarpslunken | 14,00 km i Boxholm. |
Bara en femtiolapp extra om man anmäler sig samma dag, så det är lugnt.
Jodå, visst kan man få konstiga mail, men som tur är så har dom mest konstiga den förmågan att dom redan på direkten hamnar i skräpposten.
Bara att kasta skiten...
Ibland så undrar man dock vad som egentligen är på gång.
Det mailet som gjorde att min panna rynkades och att jag kände ett visst illamående, var ett mail där det stod..
"Dear God´s select"
En sak är säker mina vänner...
Jag är inte den personen.
Jag är den siste som skulle vara den personen.
Var detta nu ytterliggare en människa som ville gifta sig med just mig eller vadå??
Nu slår det mig att jag inte vet om det var giftermål eller ens förhållande med i paktetet (who cares), men poängen var i alla fall en helt annan.
Hon bodde i Liberia och nu hade hennes pappa dött.
Det händer tydligen dom som bor i Liberia vilket såklart är skittrist.
Den där senaste meningen var mitt uttalande och inget hon hängde upp sig på.
I alla fall så hade hennes pappa en summa pengar insatta på något konto som hon skulle få när han dött.
Det var en summa som stor, typ...460 000 000 000 000...ja, vilken valuta vet i 17.
Mycket pengar i alla fall.
Problemet var nu för henne att få ut pengarna och få ut sig själv ur landet, varför nu det var en sån nödvändighet??
Jo, jag kan engelska men jag störtdök inte med både hjärta och hjärna in i det här brevet som jag inom några få sekunder skulle kasta bort ändå.
Hjälpte man nu henne med detta, så skulle man få 30 % av pengarna.
Konstig historia.
Finns det verkligen ingen advokat att gå till i Liberia, istälet för att skicka konstiga mail till helt okända människor påandra sidan jordklotet.
Om jag nu hade koll på såna här saker så att jag kunde hjälpa henne så skulle det väl finnas riktigt stora möjligheter för mig att kunna blåsa henne helt.
Jag kastade mailet.
Jonas Colting, en av mina favoriter twittrade om att han sett en bra dokumentär på tv.
Hade inget bättre för mig när jag kröp ner igår så jag tittade...
Det handlade om hur jäkla fattigt många amerikaner har det.
Som jag sagt tidigare så kommer det att gå åt pipan med det mesta överallt.
Det som var fantastiskt med programmet var hur mycket familjemedlemmarna tog hand om varandra.
Barnen var otroligt härliga när dom berättade att dom skulle få en bra utbildning så att dom kunde köpa ett hus åt sina föräldrar.
Titta själva...
http://www.svt.se/dox/se-program/del-1-1255
Idag så hördes det en massa ljud utifrån.
Människoskrik...
Det är konstigt och gör att man lyssnar.
Så slog det mig att det är jävla älgjakt.
För att hålla mig själv lite normal så kan jag börja med att säga att visst är det bra att det hålls efter med älgar i det här landet.
Att få en älg som medpassagerare på nolltid är inget jag vill ha så det behöver inte krylla av dom.
Jag är ju väldigt långt ifrån att vara så manlig att jag klär på mig gröna kläder och hänger ett gevär över axeln och en halvtimme senare står med fler manliga typer och ett antal skällande hundar.
Jäklar, dom är så manliga där dom står i sin skock.
Jag mår illa.
Vi männsikor är olika och det får jag acceptera.
Att dom jävlarna går utmed min tomtgräns och skriker tänker jag inte acceptera en gång till.
Hur kan vuxna män gå omkring i skogen och skrika??
Sjukt!
Jo, men dom jagar...
I helvete heller.
Den idioten som jag såg idag hade bara en ful orange väst på sig utanpå sina gröna kläder.
Inte ett gevär.
Tycker han att han är med på älgjakt alltså...
Utan gevär.
Gå och skrika.
Idiot.
Det vore en sak om man som jägare smög omkring med sitt gevär eller sin slangbella eller vad fan man nu ville använda och sköt det man såg.
Det här kanske är effektivt, vad vet jag, men jag kan aldrig acceptera att en människa skriker rätt ut.
Det är synd att inte älgarna lär sig det här och reagerar lite smart.
Istället för att rusa som livrädda kaniner bort från den skrikiga rösten så borde dom ju gå just däremot.
Totalt ofarligt för där möter dom ju en skrikig men antagligen livrädd gubbe som dom kan passa på att sparka i magen så att han håller käften och inte reser sig upp förän till nyår och aldrig mer har lust attt varken skrika eller äta annat än soppa.
Töntjävlar.
Nu har jag hällt upp en hink med vatten och kommer den där skrikande papegojan imorgon så går jag ut och kastar vattnet över honom.
Lätt att jag vågar....
Någon ordning får det va.
Egentligen så skulle jag prata om Olof Röhlander, eller mest berätta vad han skriver och så skulle jag totaldissa tidningen Må bra (ja, igen), men jag känner att det får vara nog för idag.
Ja, kaffet ni vet...
Vi hörs imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar