Att inte skriva en rad igår kanske var lite sådär slog det mig i natt...
Jag hade ju slängt ut en liten grej om att jag kunde bli av med en tå.
Mycket riktigt så var en personal borta igår, men den platsen tejpades inte igen av mig.
Rätt egentligen, men fel i stort, men jag behöver min tå så den får stanna.
Intensiv dag på jobbet och det var nära att jag struntade i träningen.
Jag köpte en julklapp (egentligen två då en var till mig...) efter jobbet och tröttheten bet i mina kinder, men jag visste ju att så fort jag kom in på friskis så skulle den känslan vara borta.
En annan känsla dök istället upp när jag susade in på gymet.
Den finaste tjejen i världen var där....
Jag hade halva munnen med vatten så när hon sa hej, så såg jag nog bara väldigt chockad ut.
Mitt hej kom när jag passerat henne med någon meter.
Hejen är inte som bäst då....
Trots den upplevelsen så tyckte jag att jag kom igång stabilt med träningen.
Två övningar axlar kördes...
Då slog det mig, vad i helsike jag höll på med...
Jag skulle träna bröst och armar idag...
Inte axlar.
Stabilt var ordet.
Eftersom jag tränade så tänkte jag inte så mycket på att hon var där.
Hon var där jag var.
När jag gått och bytt om så tänkte jag mer och jag måste säga att det känns väldigt konstigt.
En tjej som jag har så otroligt starka känslor för är där jag är, men jag kan inte prata med henne.
Jag vill såklart prata med henne hela tiden...
Se på henne...
Nästa känsla var att jag kanske inte skulle köpt ett kort på friskis.
Ett övertramp att plötsligt kliva in på hennes marker.
Inte för att jag säkert visste att hon skulle vara där, men visst var det troligt att det var så.
Jag får ta att jag blir förtrollad och inte kan träna rätt muskler...
Vad hon tycker vet jag såklart inte och inget blir väl bättre om jag funderar på den saken.
Hoppas alltid att hon mår bra, även i detta läget.
Hon var så fin som bara hon kan vara...
Den finaste!
Den ende!
På tal om känslor så ska jag nu snart lägga mig och titta till bönderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar