Det är trots allt måndag och jag är inte på jobbet, alltså semester.
Jo, jag upprepar, antagligen mest för att jag själv ska inse det och börja njuta av läget.
Men....
Jag har den här morgonen varit väldigt medveten om att det är semester för redan när jag låg i sängen så bestämde jag mig för att den inplanerade morgonjoggingturen lätt kan flyttas senare idag.
Tänkte också köra lite coreträning här vid min stuga, men jag inledde med att sätta på en hel del kaffe och bara slå mig ner utanför stugan med datorn i knät.
Otroligt skönt att bara känna att här kan jag sitta tills kaffet är slut vilket det är snart och sedan ta coreträningen och en dusch.
Då kanske klockan är tolv och om vädret håller i sig så traskar jag ner på beachen med en god bok och min brassestol.
Semester är ordet.
Ingen damm här som behöver grävas och om gräset blir högt här så får det helt enkelt bli det.
I dont care...
Igår kväll blev jag inbjuden på vin, fröknäcke, bregott och brieost hos Stina och hennes man.
Just det, ni kan sluat hoppas på romanser nu;-)
Fast det låter otroligt (mest för mig då) så var han nästan på lika trevlig som Stina.(jag visste ju vilken otrolig solstråle hon var)
Härligt att se vilken pärla till man hon hade...det är jag säker på att hon är värd.
Dom hade två små barn inne i husvagnen och vi satt utanför och snackade och hade det trevligt.
Faktiskt så blev det bara vi kvar av lchfárna på campingen.
Morgonkaffe med en hel del grädde med datorn i knät.
Sol och varmt och man kan vicka på dom bara tårna.
Utsikten från min stuga, nummer 32.
Huset bakom gungorna är där jag får gå på toa, diska och duscha eftersom jag är en fattig människa och därför inte har en stuga med rinnande vatten.
Det är nästan ständigt tomt så det är inget som helst problem och långt är det ju inte heller som man kan se.
Beachen ligger just i den riktningen som bilden är tagen, gissningsvis 250 meter bort.
Och här har vi den...
Två sängar varav den ena är full med alla mina kläder och lite annat.
Kylskåp, kaffebryggare och spis finns på en bänk.
Ett litet bord med två stolar men bordet (och stolarna) använder jag till förvaring.
Jag sitter såklart ute jämt.
Det blåste kallt från vattnet men jag satt där ändå i två och en halv timme.
Solen och en bra bok räddar det mesta.
Som tur var så fick jag en kopp kaffe på hemvägen (250 meter som sagt)
Stinas familj var precis på gång med kaffet och längtan efter att få hålla något varmt gjorde att jag inte kunde låta bli.
Ärligt talat så ville jag inte låta bli heller.
Då fick jag ju träffa Ellen, 5 år och Ingrid 2 år och snacka om charmtroll de luxe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar